Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Dä’ ä’ bara fruntennnersgriller! Ja’ ä’ väl ingen
lielbrägda-görare eller doktor eller apetekare heller. Och inte har ja’ ti’
å setta fånöttig, när potaterna ska i jor’a — utan in mä’ dej du,
Maja, å logna henne och häf i henne meklament, så bättrar hon
se nock attan, äss dä’ ä’ Guss velje! svarade Jonas.
Men en afton, strax före solakvällen, kom Maja utrusande
på kornåkern till Jonas och skrek och stammade:
— Nu får I lof in lell, för nu ä’ dä’ på utspel mä’ henne
rektigt ändå! Ho’ själas bestämdt innan sol går i skog!
— Åh, dä’ går nock inte så kveckt heller, mente Jonas.
Men Maja grep honom i tröjan och släpade in honom till
den sjuka, som verkligen låg i själatåget.
— A’jöss mä’ dej, Jonas lelle! Lofva mig nu en ting, så
kan ja’ gå bort i logn. Men lofvar du inte dä’, så ä’ ja’ rädd att
ja allri’ får ro i grafven! stammade den sjuka.
— Hva’ ä’ dä’ då?
— Jo, lofva me’ nu i dödsstunna, att du allri’, allri’ går och
gefter om dej!
— Ja, gubevars! lät Jonas. Men han tittade åt annat håll,
så man kunde då förstå, att han inte hade allvar med sitt löfte.
-— Tack, tack för dä’ ordet. Nu ska’ ja’ dö i ro! Och den
sjuka såg nöjd ut och tröt strax därpå.
— Ä’ du inte vettig, Jonas, som ger så’na löften. Ilvem
kan veta liva’ du kan få för griller eller hva’ du kan bli
tvingad te’! suckade Maja.
— En ska’ aldri’ neka en döende nå’nting. Kan en hålla’t,
så är det så, annars får dä’ gå som dä’ kan! genmälde Jonas och
började rådgöra med Maja om tillrustningen till begrafningen.
Det dröjde inte så värst länge efter det Greta var kommen
i jorden, förrän Jonas började titta sig omkring efter en annan
gemål.
— Den, som har ett hennnansbruk, kan inte undvara
frun-temmer! mente han.
— Men du kan väl reda dej mä’ en piga, så slipper du
göra den aflidna emot i hennes yttersta vilja! Tvi dej skönliga,
som löper efter kvinna, när Greta knappt ä’ kallnad! förmanade
Maja, som hade stannat kvar på gården en tid efter jordölet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
