Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om far din lmfver fil och gull,
Och kvarn och säg också,
Så kan dä’ bli en dag te’ mull,
Och du kan fattig stå.
Af högfärd ä’ han styf å stor,
Men kärlek i milt hjärta bor.
Du vet nok hvar jag väntar dej
Igen om lördag natt!
När gubben somnat, smyg te* mej,
— Det är ett ljufligt spratt —
Vår kärlekskalk förutan drägg
Den töms vid Linstads badstuvägg.
När göken gal i soluppgång,
A munter sädesknarr
I daggigt gräs gör sina språng,
A’ gubbaskam vår narr.
Han snarkar då å anar ej
Att du i badstun ä’ med mej.
Ja, kom igen om lörda’ kväll,
När gubben gått te’ ro,
Så ä’ du söt å rar å snäll,
Ä natta slca’ bli go’.
Så vaksam som en and på ägg
Ar jag vid Linstads badstuvägg.
Jess, livad rusthållaren blef arg och förbanskad. Men han
låtsade inte om någonting.
När så lörda’n kom, skickade han hustru sin och flickan bort
till släktingar i en annan socken. Mina ville inte gärna följa
med, kantänka, men det hjälpte inte. Och rusthållaren var så
knepig, att han inte ställde till resan förr än det var så in på
tiden, att hon inte kunde skicka återbud till Adolfalufvern 0111
mötet.
Så fort fruntimren emellertid liade gifvit sig i väg, kallade
rusthållaren in sina drängar och tog fram brännvin och kaffe samt
talade 0111 för dem, hvilka anslag »slcomakare-Adel» hade emot
Mina och 0111 mötet vid Lindstad.
— Vell i hjälpa mej, pojka’, å spela den pleggande pojeten
ett spratt i kväll? sa’ rusthållarn och lät flaskan gå omkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
