Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådan är Sven Månsson, livad synen anbelangar. I sinnet
är han hård och snål, så att han unnar hvarken sig själf eller
andra något godt. Därför har han också blifvit en rik knase,
fast han lefvat uselt och knappt haft något roligt i sin dag.
Enda barnet, en dotter, hade också fått gå i alla tider hemma
och släpa fast hon gång på gång velat ut. Vid ett par tillfällen
hade det också varit frågsmål efter henne i giftermålsväg, men
det hade inte varit karlar, som passat för far hennes, det
blindstyret. Och därför gick hon där hemma och våndades.
— Ska’ du gifta dej, ska’ dä’ bli med Pelles son i
Granåsen, för det kan bli fason på gifte. Han har lika möcke som
du, så ni kan passa ihop! Ja’ har talt med Pelle om’et, och
pojken vänder sig nog efter oss med tiden! plägade Sven
predika, när dottern jämrade sig och pratade om, att det såg ut,
som om hon skulle bli öfver.
En vacker dag kom Sven ut på sin förstubro och hojtade
efter sina fruntimmer, som gingo och räfsade nere på maden.
-— Kom in med er i rappet, för här har kommit ett bref
ifrå’ Granåsen! skrek han och viftade med ett papper i luften.
Kvinnorna kilade in, och Sven flydde dottern brefvet:
— Läs opp-’et högt och rent, så få vi höra, hva’ dä’ kan
innehålla! sa’ han.
Och flickan stafvade och läste:
»Iledes Sven Månsson.
Jag fatar nu pennan i min hand för att säga dig att min
son Joan fått sitt vett igen, sen han fick si länsmans skrifvare
kössa Anna i Vråen, som förvillat hans förnuft. Herren har hört
våra böner te’ sist, som vi uppsändt, så att nu säger Joan, att
han ger Anna hundingen, för han ä’ nok så pass folk och så
välbärgad, att han inte behöfver slita fruntimmer ihop med nåra
herraslankar, säger han. Tänk töcken nådi Gu’ vi ha’ i alla fall,
och nu kan vi slå ihop barna och egendomen, som är oss be
skärd, och nu kommer vi i nästa vecka på fredag ner till er och
trolofva dem, för en ska’ smi’ mens järnet ä’ varmt. Ta’ då dit
prästen, så står trolofninga sig likare, äss de skulle vella krångla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
