Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smakar bättre än sötost. ocli di andedräkt osar skönare än
korfva-kryd der.»
— Ge attan ocli läs längre i dä’ där brefvet, som ho tar
fram och slår mej mä’ hvar gång ho’ ä’ ilsk och besatt af den
onde. -Ja’ skrefve’t når ja’ va’ ong och dum! Men efter som
ho’ inte vell ge mä’ sej, markatta, så ska’ I få läsa hva’ ho’,
dä’ förhärdade falska etterboet. skref te’ mej på den ti’en, afbröt
Pelle och tog fram ett papper ur sin chiffonier. Och vi läste:
j— — — lelle välsignade Pelle tror du inte, att ja’ töcker
tusen gånger mer 0111 dej än du om mej. Ja’ får inte en blunn
i mina ögon en endaste natt. utan legger bara och tänker på
hur rolit och godt dä’ ska’ bli, när vi kommer ihop. Då ska’
ja’ kössa dej da’n igönom och tvätta dej på halsen 0111
söndags-mornarna och smörja dina stöflar, och hvareviga kväll ska’ ja’
baka pannekaka åt dej i stället för å koka gröt, så länge du
lefver. Och 0111 du rätt skulle komma fuller ifrå sta’n, så allri
ett ondt ord ur min mun, bara. klappning och kössning, hör du dä.
Och inte ska’ du behöfva slita, utan ja’ ska’ hjälpa dig i
ute-gärningera och stå dej bi bå ute och inne natt och da’ mä’ hela
min store tjärlek änna tells ja’ läggs i grafva för du ä’ min––––––»
Här ryckte Stafva brefvet ifrån Petfson och slängde det på
elden.
När Pelle såg detta, ville han slita sitt bref från henne, och
innan Petfson och jag visste ordet af, voro de åter i hals och
hår på hvarandra. Pelle frustade som en flodhäst, och hon
klämde i som en ånghvissla. Petfson och jag blefvo förskrämda
och flydde ut ifrån Fästampen.
När vi så kommo till gårdsgrinden, fingo vi höra ett
förfärligt brak och klingande af glas, och då vi därför tittade oss
tillbaka, fingo vi se de såta makarna dråsa ut genom fönstret.
Pelle skulle kantänka hafva ut Stafva, men denna höll så ilsket
fast i skägget och kalufven på’n, att han måste göra resan ut
med henne han också.
Se’n fortsatte de att skrika, skälla, svärja och slåss nere på
marken mellan ett par krusbärsbuskar, som växte där.
Petfson och jag flydde fortfarande.
— Men ä’ dä’ inte unnerligt, att folk, som hållit af hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
