- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
128

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Inför afgrundsfursten.

Jag vill tala 0111 för herrskapet, att jag en gång gått igenom
någonting fruktansvärdl, någonting, som skakat min själ i dess
innersta rot, någonting, som för en kort tid öppnade mina ögon,
så att jag såg hvilken stor syndare jag är uti låra och lefverne.

Ja, mina vänner, stöten som jag erhöll var af den
allvarliga art och beskaffenhet, att jag i en blink beslöt att
hädanefter aldrig sysselsätta mig med någonting så lättfärdigt, som
sådant här skrifven, hvilket under den tid min bättring pågick,
syntes mig utgöra min mest rödglödgade synd.

Ack, det var en svår stund jag hade ocli jag vill knappast
önska min värste ovän en dylik pröfning. Men jag är glad, att
det är öfver nu och att min sinnesändring inte blef så absolut,
att jag ännu finner det syndigt att skrifva annat än
predikningar, ty i så fall hade jag och barn fått svälta ihjäl i följd af
min bättring.

De hade gått och fört ut, att det skulle finnas en ofantlig
mängd tjädrar borta i Skrefbergaskogen, och det lät inte
otroligt, ty den skogen ligger då så långt från allära och redlighet,
att till och med jägare sällan vanka där.

På den grund tänkte jag och min vän Johansson och
kamrern i vår sockensparbank, att vi rätt så gärna kunde slå oss
lösa ett dygn och knäppa en hop tjädrar däruppe i vildmarken.
Ty liemma omkring knutarna ha’ de plockat bort nästan så
mycket fågel som funnits.

Och eftersom nu också Skrefbergaskogen ligger så afsides
och i skymundan, ansågo vi oss utan att mista äran kunna ställa
till med en liten skjutning vid bloss en kväll.

Sagdt och gjordt. Vi åkte dit upp så långt det. var väg,
och på aftonen vore vi inne. i illmarken och lyddes upp fågeln,
128

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free