Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men när han strax därpå i ljusliafvet därinne fick iakttaga,
att han blott hade en enda rockärm, blef han så besatt, att det
är ogörligt att beskrifva’t, och det är likaledes omöjligt att tälja,
hur både han och de andra svärtade ner ocli förtalade fru
Snuselin, som af pur kärlek och omtanke, kantänka, sprättat bort
rockärmen, för att få sin herre och mästare att lefva familjelif
en kväll ocli spara sin hälsa.
Jojo, så går det till. Karlarne, som inte ha’ förstånd nog
att sätta värde på sina kvinnors ömhet, tala jämt och samt
endast om deras fel ocli svagheter, men tiga så vackert med
liu-rudana de själfva äro.
Salomon i Hägnen har nästan den likaste hustrun i hela
socknen. Det enda felet med henne är det, att hon, efter livad
hon själf säger, har försläpat sig och däraf fått en så fördärfvad
mage, att hon inte tål nå’11 mat, utan är tvungen att till det
mesta lefva af kaffe.
Det där är emellertid Salomon rasande på.
— Dä’ ä’ kostsamt och förargligt att behöfva lägga ut så
många kaffepengar, när en har ali möjlig reel föda oltöpannes!
påstod han, och ville liksom låta påskina, att hustru hans var
mera full af »djäklastreck och kaffemani än af matleda och
mag-ondska».
Det sade han flerfaldiga gånger, den grömsingen och
snålvargen, som i sin elakhet inte unnade den stackars kvinnan
hennes kaffefröjd.
Jo, sådana äro de sabla karlarne. Salomon gick dag ut
och dag in och grubblade på, hur han skulle vänja hustru sin
af med kaffedrickandet.
Nå, en gång när hon var på ett bönmöte, gjorde han sig
till och kokade själf kaffe åt henne tills hon skulle komma hem.
Men i stället för bönor vrok han ett par näfvar peppar och
snus i kokaren, den syndabocken.
När nu hustrun återvände, stod han emellertid så rar och
smilefiner på förstugustenen och sa’:
— Välkommen igen, Sanna lilla! Ja’ har kokt en go’ tår
åt dej härinne. Dä’ kan du behöfva nu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
