Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Riktigt, kyrkovänl, riktigt! Men livtul liar lion du i alla
fall gjort? sporde pastorn.
— Ja, språka om paschasorna, du körkevärd, soin liar
tale-gåfva ocli känner tiII’et! mente sexmannen.
Just i detsamma kommo de fram till en gärdesgård ocli på
den satte sig alla de allvarliga männen, medan de lyssnade till
kyrkovärdens tal 0111 Klanga-Malenas ungdomsbedrifter.
Det hade, måntro, varit ett godt gry i Malena, när hon var
flicka, och grann och rödlett ocli sprittande glader var hon då,
så att det förslog. Alla pojkar i hela grannliället sprungo toseta
efter henne och friade till henne och slogos 0111 lienne.
— Friade inte du också te Malena på den ti en, körkevärd?
sporde sexmannen.
— Jo, gubevars, och för den skull haltar jag än i dag!
— För den skull? undrade prästen.
— Jo visst, kronejägarn sparkade ju af mig benet för att
jag köpte en ylleväst åt henne nere på marknaden. Han var så
stollig efter henne, att han förlorade vettet till sist.
— Ah, di sa’ att han fångade dej i en vargsax, när du
sprang efter henne ocli att det var saxa, som knäckt benet på
dej. Aldrig har jag hört, att han sparkades. Och Kalle på
Moen hittade ju dej halfdöer i vargsaxa en söndagsmorn, inföll
sexmannen, som var en stor filur och aldrig stack under stol
med något eller skydde storgubbar.
Själfva pastorn drog härvid ett grand på smilbandet.
— Om det inte vore för pastorns skull, hade du min
kör-kekäpp i din skalle på eviga fläcken! dundrade kyrkovärden,
som kände sig stött för vargsaxens skull, kantänka.
Men lmr det var, lugnade lian sig och fortsatte beskrifningen
öfver Malena.
— Hon drog åt sig så mycket manligt kött som fanns, men
själf bara stollades och gycklade hon samt var djädrig emot
alla och brydde sig egentligen inte 0111 nå’n.
Kunde hon skrapa till sig en annans fästman, så tyckte
hon, att hon gjorde det besattandes bra och grinade, så att hon
kunde förgås åt den andras bekymmer. E11 faslig röra och ett
stort elände ställde hon förresten till här i orten bland ungdo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
