Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En rasande man.
Det gifs många sätt, på hvilka ilska ocli annat ursinne yttra
och visa sig här i världen. En del hoppa och stampa samt svära
äfven något föga, en del ryta och skria som vilda djur, andra
åter blekna och tiga.
Hvad mig beträffar, så vill jag gärna skälla och slåss, om jag
någon gång, som dock så sällan händer, gripes af vredenes anda.
På hurudant sätt kvinnorna lägga i dagen, att deras små
sinnen i en eller annan mån blifvit bragta ur jämvikten, därom
behöfver man inte yttra sig, ty den saken är så vanlig, att alla
människor veta det. De gifta karlame dock bäst. Men I, som
älsken, I veten det ock.
Ja, det finns alltså mångahanda afloppskanaler för
inneboende ilska.
Men ett sådant vredesmod som det, af hvilket
fjärdingsmannen Johan Månsson uti Intagan häromsistens var gripen, det
har jag aldrig tillförne skådat. Och aldrig vill jag heller se
något dylikt.
Ty karlen saknade allt aflopp för sin vrede, så att vi i hvarje
ögonblick trodde, att han skulle spricka, hvadan vi allvarligt
tänkte på att för säkerhetens skull gira honom med rep.
Hans vrede var dock innerligen befogad, ty det hade händt
honom någonting, som visserligen var förfärligt, men hvilket
ändå kom oss att grina, hvarigenom fjärdingsmannens
förskräckliga vrede än ytterligare stegrades.
Och detta efterföljande hade händt Johan Månsson under
tjänsteutöfning.
Karl Bengtsson på Skogen är, som man vet, en underlig
prisse.
Många tro, att han är en ganska framstående dumbom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
