Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt så ung han var, och efter ytterligare två år var lian hela
sta’ns argaste socialisttalare.
Ä’ke det bemärkeligt?
Häraf synes det, livad man kan bli, 0111 man skaffar sig
kunskap och vänder sig väl i ungdomen!
Nu voro vi benådade med en hackelseverksfabrik i den ena
kanten af socknen, och där hade de ibland litet kolifej för sig i
politik, för smederna hade lefvat litet öfver sina tillgångar och
satt sig i skuld till höger och vänster, så de voro ofta inte vid
godt liumör, utan ville ha det ställdt på annat vis, se’n krediten
var slut för dem.
Så kom det en dag ut ett rykte, att dit skulle komma en
herre från sta’n och hålla föredrag 0111 »nutidens slafhandel, eller
hur penningarne och åkerlapparne och inte människorna röstd.»
Ämnet lät så rasande lustigt, att vi gingo dit bort en
sön-dagsafton en vådlig hop båd’ ungt och gammalt folk.
De, som hade ställt till talet, sutto där och småmyste,
liksom om de hade velat säga:
— Nu ska’ I då få höra på sjelfvaste attan, bondkaniner!
Och rätt hvad det var ramlade en slinkfotad grömsing upp
på en gammal mosastånna, som de pyntat ut med ett rödt täcke
och skulle ha till predikstol.
— Nä’, si ta mej den dåli’e, ä’ dä’ inte Manne i Klynnan?
Nu ä’ pi’an geft, som du stal klocka’ ifrå’! skrek Per i
Skytte-henimet, och vi andra togo till att grina, så vi kunde oss
för-därfva.
Gång på gång försökte Manne säga ett ord, men det var
inte möjligt för honom. Än frågade en, 0111 han lärt sig att
läsa än, än ville de förhöra lionom i katekesen, och än sporde
de hurudant »klockepriset» var i sta’n. Vi trodde bestämdt, att
talaren skulle spricka af ilska.
Till sist steg Johannes i Storänga upp och sa’:
— När du aldrig kunde lära dig att lappa våra skor, så ä’
dä’ väl inte lönt, att du försöker dej på att halfsula våra lagar
å författningar. Det bär nok inte till för dej, utan skutta du
ner utå tunna och ränn ditt håll, det gör du säkrast uti!
Och Manne slank verkligen ner ocli haltade bort, ocli bön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
