Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsdomstol hörde till de hushållningsangelägenheter, som
kommun ocli stämma ha rättighet att befatta sig med.
Det var då han blef så förbaskad och knäckte till att
skälla på det sätt, som här ofvan sagts.
— Lagligt och författningsenligt, skrek han. Är det inte
lag och författning, när folk lefva i ro och frid och kämpa
ut sina strider och slita sina tvister här hemma utan att
behöfva dra’ i väg te’ tinget och klara det med dyra
stämplar och djädriga notarier, unga och granna och farliga?
Lagligt — dra’ du in i — med din laglighet. Är det inte
svenska folket, som stiftar lag?
Det tjänade ingenting till att krångla med Johan. Och
hade jag disputerat en stund till med honom, hade jag
naturligtvis kommit i slagsmål med honom på vägen och kanske
fått stryk.
— Och för resten kan du komma ner åt vår sockenstuga
på onsdag. Då ha vi ett mål före. Kom, ska du få si, hur
vi reda ut’et utan kostnader, utan nämndemänner, abekater
och stämplar och paragrafer och notarier och skam och hans
mor! sa Johan, när vi skildes åt.
Jag grunnade på’t. Och på kvällen las jag i en
tidning, att staten lämnat pengar åt en karl, som ville resa till
Berlin och studera processrätt. Då tyckte jag, att jag inte
heller vore för god att gå ner till Longemosa och studera
praktisk juredik.
Sagder dag klockan 5 på aftonen trädde jag alltså in
i deras sockenstuga. Där var mycket folk samladt och ett
fasligt prat och munnnel var där. På ömse sidor om bordet
satte sig fyra karlar. Men nämndemannen, som var
ordförande i förlikningsdomstolen, stod vid dörren och redde
upp en auktionsskuld med en torpare. Rätt hvad det var
gick han fram och skulle sätta sig i stolen midt för bordet
och börja dagens förhandlingar. Men han vände tvärt, ställde
sig ånyo vid dörren en vändning. Och så skred han efter
en kort stund åter fram för att sätta sig. Men det blef
ingenting af den gången heller. Han vände åter mot dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
