Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begriper jag då, att något konstigt måste det vara med en
person, om lian ska’ duga till att interviewas.
Jag gick alltså mot Snufvebo ocb tänkte hela vägen på,
hvilken vådlig maffe jag skulle kunna bli, 0111 jag nu lyckligt
och väl kunde interviewa Johannes och få reda på, hur han
egentligen blef af med sin näsa.
Några säga nämligen, att en häst bet henne af lionom på
en marknad, när Johannes var full ocli oregerlig. Andra påstå
bestämdt, att ingen mindre än Karl Jönsson i Bolet med egna
tänder gjorde det, då de en kväll kommo i slagsmål för det att
Johannes slog sig ut för Kalles käring.
Saken var alltså hittills outredd och Johannes ville aldrig
höra talas 0111’et. Men ett otrefligt spratt var det för honom,
ty en näsa är rätt rolig att ha, äfven 0111 hon inte är just så
särdeles grann.
Precis som jag slank in i Snufvebo förstuga, fick jag höra,
hur föremålet för mitt blifvande interview röt och snörfiade
därinne.
— Ä’ du ryss rasanne, din mara? Ä’ kaffet allt slut, och
ändå ä’ dä’ ju knappt tre veckor se’n ja’ köpte dej en half
fjärndel!
Ocli så hörde jag vidare, hur gumman med gråtosad röst
förklarade, att de ju haft lijälpe vid potatisplockningen, så att
det gått åt mycket mera än vanligt.
— Dä’ ä’ så godt, att jag låter dej smaka karbasen, så du
lär dej hushålla! röt Johannes till svar.
Och med detsamma klef jag in.
— Guss fre’ härinne!
— Dä’sanima tebaks, så ä’ dä’ betaldt! genmälde Johannes.
Se’n sutto vi där en stund och under tiden interviewade jag
honom 0111 väderleken och potatisen.
— Vä’rakten fortfar och potatera ruttna! sa han.
Därpå interviewade jag honom angående de långa
distans-ridter, som våra hästmilitärer ibland företaga.
— Dä’ ä’ dumheter, di komma fortare fram och behöfva inte
slita hälften så ondt, om di reste med järnvägen, di
vettvillin-garne! röt Johannes och gaf hustru sin ett ögonkast, som
betydde: du låter bli att krångla med kaffekokare, fast han är här!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
