Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stina på Gården.
Man brukar säga, att kvinnan är ett svagt och bräckligt
käril, men det håller då rakt inte streck. Åtminstone inte alltid.
Och den store författare, som helt kategoriskt förklarat, att
kvinnan inte är så uthållig och energisk som mannen, den
författaren har bestämdt aldrig sett eller hört talas om Stina på
Gården.
Då jag nu emellertid drager fram Stina och hennes dråpliga
gärningar, så gör jag det ingalunda för att råda andra kvinnor
i riket till att taga henne till ett föredöme.
Vare detta långt ifrån mig!
Utan jag gör det bara för att ådagalägga den segrande kraft
och den aldrig mattade ihärdighet, som kunna bo bakom en
kvinnas liljekullar.
Stina, som, när lion blef något till åren, gick och gällde
under det klingande namnet »Posthornet», föddes i ett torp,
växte upp och värdt slutligen rödhårig och grym att se uppå.
Detta kunde hon väl inte rå för, ty det är ju skaparens
verk och ensak. Men se, hon var grym och led till själen också,
och det var ett grand värre det.
Hennes hemsockens pojkar, hvilka eljest icke plägade vara
just så särdeles kräsmagade, förde skoj med Stina samt kunde
aldrig förmås att älska henne.
Kom hon med på en lekstuga, så var det ingen, som
»exti-merade» att föra henne i dansen, utan lion fick sitta där och
gapa och höra skällsord.
— Jesses, jag tror att. dä’ har tatt eld i håret på dej, Stina!
var den enda artighet, som stundom kunde bestås henne af de
unga männen.
Ibland kunde de få fatt uti ocb »skena» med henne, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
