- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
293

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nä’hej du! Men tror du inte, att ja’ känner, att du har
lagt geft i min kopp, Danjel? Nu har du gjort vackert ifrån dej!

— Har ja’ lagt geft i ditt kaffe? Ä’ du viller, människa?
gapade Danjel och blef alldeles bestört.

Men Stina ropade in mor sin, och så slogo de ut kaffet i
en djup tallrik, och däruti hittade de naturligtvis arsenikbiten.

— Kan du neka än, du kvinnomördare?

— Ja, dä’ kan ja’ visst! Ja’ har aldrig i mitt lif haft
arsenik i näfvarne! sa Danjel.

— Men ja’ har väl inte kunnat lägga dit’et själf. Ingen
annan än du har va’tt här inne och du har kastat dit’et, när
ja’ satte ut kokam i köket, dä’ ä’ tydligt — och nu ska’ vi
följas åt te’ länsman! väsnades Stina.

Danjel fann i sin enfald, att det här artade sig till att se
fult ut för honom och visste inte, hur han skulle ådagalägga sin
oskuld.

— Ja’ törs gå min sali’lietsed på, att ja’ inte lagt dit’et!
bedyrade han.

— Det kan jag väl tro att du vell svärja dej ifrån’et, men
vi få höra liva’ länsman säjer. En får inte svärja på sånt, utan
du ä’ allt fast ändå! genmälde Stina och började kläda sig för
färden till länsmannen.

Danjel blef alldeles ifrån sig.

Han insåg nog, hur mycket som talade mot honom, och han
började till sist falla till bönboken.

Men det hjälpte inte.

— livad i Herrans namn vill du då, att ja’ ska’ ta’ mej till
för att du inte ska’ styra till spektakel och fösa mej på häktet ?

— Gift dej mä’ mej, så ska’ allt va’ glömdt! lät Stina.

Ocli Danjel var så perplex och förfärad, att han
underkastade sig.

På det viset blef Stina gift och fick sig en man.

Det är nog inte många, som kunna räkna ut det så fint
ocli finurligt.

Danjel hade emellertid inte varit hennes egen många veckor,
förrän han fann hur vådligt hemskt och trist lifvet låg framför
honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free