Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syndade alldeles dråpligt samt lefde i kött och uppenbart elände
ända tills Sakarias Persson flyttade till dem och lick sätta upp
en stuga på deras allmänning.
Man hade inte klart för sig hvad Sakarias var för en gök.
Men han kom dit en gång, drifvandes, man visste inte hvarifrån
och »höll samling» om kvällarna. Och Skällebofolket blef så
betaget i hans predikosätt, att de nödgade honom stanna samt
hjälpte honom timra upp kåken på allmänningen.
Gu’ vet, hur Sakarias bar sig åt.
Men han talade ideligen i stugorna och det dröjde inte tre
veckor, förrän folket var omvändt och gudeligt igen ocli livart
Sakarias och hans stora maruffel till hund kommo i gårdarna,
så anammades de såsom välgörare och profeter.
Värst var det med fruntimren.
• De rent af tillbådo Sakarias.
— Jesses, han har ögon att köpa smör för! suckade de.
Ja, till och med det stora hundkreaturet var föremål för
deras dyrkan. Ty så fort den ledingen kom viftandes med
svansen och snokandes mellan husen i byn, sprungo kvinnfolken ut
och slängde feta köttben ät lionom, hvem som värst var.
* *
$
Men rätt hvad det var, började det komma bort än det ena
och än det andra i byn.
Än kom Stina i Norrgården och tjöt, att hennes största
ank-bonde var all världens väg; än sprang Kajsa i Västergård
omkring och grät och bölade öfver, att det fattades fyra höns för
henne, och Anders i Mellanhyttan blef vid ett tillfälle af med
fyra lamm på mindre än en veckas tid. —
Hela Skällebo blef allt mer och mer upprördt och till sist
frågade man Sakarias hvad han trodde 0111 saken.
— Det är så med alla trogna. De få lof att pröfvas och
hemsökas ibland. Tänk på Job! Det är långt till ni förlorat
så mycket som han, så ni ska’ bara sjunga och jubla, när det
kommer bort en höna eller ett lamm! log Sakarias och såg så
saktmodig och smilfiner ut, att folket trodde.
Alltjämt miste de ägodelar, men de sa’ ingenting på länge,
fast det kom bort än det ena och än det andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
