Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjärdingsmannens serenad.
— När nu hela sockna ä’ nökter å skicklig, så borde mte
baronen, som är förnämst, ställa te’ så väldiga supkalas med
hippning å hurrning, så att det hörs långa vägar och väcker
förargelse!
Det var Johannes i Granåsen, som dristade sig till att säga
så där till baronen midt ibland allt folk på kyrkebacken en
söndagsmorgon.
Johannes ville förstås göra sig till och vinna människor
pris genom de här orden, och när han sagt dem, tittade han
omkring sig bland folket och tyckte naturligtvis, att han var ei
riktig maffe.
Men baronen svarade ingenting angående hippandet ocli
hurrandet utan bad Johannes, att han skulle titta upp vid till
fälle, så finge de talas vid.
Baronen är annars en duktig karl. Han vill det, som är
rätt och bra, går både till kyrka och skrift, och livad kalasandet
och hurrandet beträffar, så är det för det mesta på hennes nåds
födelsedagar, som de härja och muntra sig lite grand i parken
där uppe.
Men en smula het är han till humöret, det får man lof att
tillstå, och inte glömmer han lätt en förolämpning.
Nå, ett par dagar efter den där söndagen stod baronen och
såg på, när gamle Anners Danjel Knall rödfärgade hans
trädgårdsstaket, och rätt hvad det var kom Johannes, bredbent och
viktig fram till stället och hälsade och spottade och var vidlyftig
efter vanligheten.
Så fort baronen fick syn på’n, blef han liksom lite mörk i
synen.
— Här ska’ du få för det du ger dig till att prata smörja
och genera folk på kyrkbacken, din hycklare! röt baronen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
