- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
388

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja vars, men har ’du inte hört hvad som sen hände på
vägen?

— Nähej!

— Jo, rusthållarn hann upp pojken och sa’ helt beskedligt:

— Sätt dej opp, Klang, så får du åka!

Men pojken gick ändå, så att dammet rök, och sa’:

— Nä’ tack, dä’ kvettar, för ja’ har lån t stöflarna jag går i!

— Anagga den gynnarn! Men nu sir han så blåsur ut i
synen, så ja’ tror, att här ä’ fruntimmer med i spelet. I natt
satt han och låddes att han las i soldatinstruksjonen, men ja’
hörde hur han pretade och skref och ömsom sockade och ömsom
svor, så att stuga kunde sjonka! pustade gubben.

— Ja, skref han och sockade, då ä’ dä’ illa mä’ honom!
lät käringen.

— Gack in efter hans innstruksjon, så få vi si, om där
inte finns nå’t papper i henne, som liknar ett kärleksbref!
kom-derade gubben.

Gumman lät inte säga sig två gånger, utan dök ner i sonens
kista med nyfikenhetens hela energi, och rätt i rappet kom hon
åter med ett långt papper och ined Träffens glasögon.

Denne satte sig till att läsa och spotta. Men allt efter som
han las ljusnade han.

— Dä’ ä’ som ja’ trodde. Ett livinns ä’ mä’ i spelet. Lisa

i Bo har förvillat honom. Men nu ä’ ja’ gla’, för pojken ä’ ra-

sande barbarisk såsom en knekt ska’ va’, och en helsekes »pojet»
är han; han skrifver på vers som en präst.

— Nå, så tack och lof för dä’! Läs opp’et högt och reelt! bad
gumman.

Och Träffen ansade af sina glasögon, hostade och läste, så

att det dånade i torpet. Dikten löd:

»Krigsmans kärlek.

Det slår klonk i mitt bröst,’när ja’ tänker- på dej,

Du försmäktande pepparkaksdeg!

Och det är, som det bure till himla med mej
När ja’ vänder åt Bo mina steg.

O, ja’ töcker ja’ blir nära nog relisjös,

När ja’ tänker på Lisa, mi’ tös,

Ja, mi’, tös.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free