Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då värdt emellertid ordföranden liksom förargad och stött
och ingen kan undra på det.
Men så fick han då, gualof, efteråt se Aldéns hok i
biblioteket på folkhögskolan.
— Den ska’ ja’ ha’ rätt på livad i helsefyr hon kan,
kosta, så att inte domarn kan slå mej på fingrarna och
skeka-nera mej! utlät sig ordföranden och sprang ut efter sin piska
och gjorde skåror i skaftet för att utmärka huru lång och bred
och tjock boken var, så att han inte skulle få miste, när han
kom in på boklådan.
Jag tror, att det var fjorton gånger han fick besöka
bokhandeln, innan han fick det rätta verket, ty där fanns ju en
gruf-lig hop böcker, som passade in med hans mått på piskskaftet,
och det skulle minsann gå för sig att skrifva en hel hop om
detta bokköp. Men det hör ju inte till ämnet för denna korta
betraktelse.
Till sist fick han dock förunderligt nog fatt i den bok han
önskade, och den kvällen vände han hem mera såsom en
segerhjälte än såsom en utskälld kommunalordförande.
-— Nu ska’ häradshöfdingen, min själ, få veta, hvars andas
barn han liundsvotterat, du Lisa! jublade han och lade det
vis-domsdrypande häftet på slagbordet.
— Nu ska’ du ge mej läxor för hvar dag, Lisa, och lofva
mej smörj, tills jag kan boka som ett rennande vatten! Vi ska’
dråsa igenom henne ifrå’ pärm till pärm! lät han.
Hela sommaren 1896 gjorde han knappast annat än gnodde
i boken och om kvällarne förhörde käringen honom.
Jag kom just dit bort en solakväll när hon höll på med den
saken. Käringen satt där med en kvaststake i näfven, och så
fort ordföranden stapplade på ett ord, drämde hon till honom i
ryggen med staken så att det brakade i refbenen på honom.
— Slå inte så besatt, Lisa! jämrade han.
— Men du kan ju inte, din dumskalle! fräste hon.
— Nä’ det förstås! Men det ginge kanske bättre om du
löfvade mej kaffegök i stället för att plagga i röggen på mej!
genmälde han.
Det måtte hon också ha’ gjort och lyckats, ty när vi skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
