Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ihop med valet mot hösten, svor ordföranden, att det skulle gå
rejält till.
Dock, det såg ut som själfvaste skam regerat våra
riksdags-mannaval. Ty äfven nu gick det åt häcklefjäll, fast det icke
den gången var den stackars ordförandens fel.
Sven i Hägnen ville nämligen påstå, att vi skulle rösta på
hans kusin. Men vi ville inte gå med på honom, efter som han
var en vådlig skrubber och väderhane, utan vi stodo emot Sven,
oaktadt han svor på, att om kusinen blefve vald, skulle han ställa
om, att almanackan blefve ändrad, så att vi fingo
fruntinnners-veckan före midsommar, då vi behöfde allt det regn, som kan
fås, och sluppe ha’ den förhärdade veckan midt i skördetiden,
då man tarfvar torkväder.
När nu valdagen emellertid kom, stod Sven och hans pojkar
nere i socknastallet och vinkade in oss den ene etter den andre.
De hade en stor kutting i schäsen och påstodo, att en klämtare
väl kunde behöfvas, innan man gaf sig ihop med en så viktig
affär som ett riksdagsmannaval.
Och det höllo vi med om samt stodo där kring schäsen och
kuttingen tills vi voro röda i synen som nykokt krösenamos och
höllo på att glömma hela valet.
— Nu ska’ vi börja! kom in och skrif edra lappar i rappet,
karlar! skrek slutligen ordföranden från socknastugotrappan.
— Låt oss ta’ ett par halare först! Lappar har ja’ skrefna
te’ reds! lät Sven och gaf oss hvar sin hoprullad papperstrilling,
medan sönerna hans vände upp och ner på kuttingen och
kramade ur hans innehåll åt oss.
Nå, vi voro glada att slippa skrifvandet, samt stucko till oss
sedlarna och när, det inte stod till att locka nå’t vidare utur
kuttingen, ramlade vi slutligen in i valsalen.
Där var soligt och gassigt, så vi lurade till och somnade
medan ordföranden stafvade och läste upp de obligatoriska
paragraferna om riksdagsmannaval.
Omsider började han ropa upp våra namn, och den förste
som skulle fram med sin sedel, var så yrvaken, att han föll
fram-stupa på golfvet och skrapade skinnet af näsan.
När han kom upp, påstod han, att det var Johan på Mon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
