Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skutt ocli flög rakt i synen på k ariastackarn, så att bå’ han och
Luther slogo vidöppna i golfvet.
Jag ska’ säga, att det efter den betan inte dröjde många
sekunder förr än vi sutto i vagnen.
Men att komma i väg, det var löx. Märren tog i och drog,
så att ryggen stod. som en sprättbåge på henne. Men vi kommo
inte ur fläcken, utan stodo där vi stodo.
-— Läs en bön eller en vers! bad Johannes.
Men vi voro alla så anfäktade, att det bar sig inte för oss
med något läsande, utan vi kommo tvärt af oss.
— Låt oss vränga våra liättor och rockar! menade Kalle.
Det gjorde vi ocli fingo däraf ett vidunderligt utseende. Men
det halp inte ändå. Märren mäktade inte flytta vagnen en tum.
— Låt oss gå baklänges rundt omkring häst och åkdon tre
gånger! suckade Johannes.
Det gjorde vi ock. Men när vi kommo midt för bakvagnen,
tumlade vi omkull alla tre öfver ett rep, som sträckte sig från
vagnsaxeln och till en staketstolpe. Detta upptäckte vi, när vi
lågo och kraflade på marken.
— Skam har bundit oss, hur ska’ vi komma loss? grät
Johannes.
I detta rysansvärda ögonblick påminde jag mig stålknifven,
som min välsignade käring stoppat på mig, och han bet
verkligen på ledingens rep, så att vi omsider vunno förlossning.
Aldrig har jag åkt så, och aldrig vill jag mera åka så, som
vi den kvällen körde från Fästampen.
Det gick som en blåst.
Men en ryslig skrämsel åstadkommo vi vid återkomsten i
våra vrängda kläder och vår blekhet. Själf såg jag värst ut
med min afskurna nästipp, kan tänka.
— Du hade inte behöft lägga henne i blöt, så det är rätt
åt dig! fräste hustru min.
❖
Ja, mina vänner, det här var ett elände. Det hade likväl
gått något så när an, om det ändå varit den reela skam, vi
varit ute för. Men det blef snart uppdagadt, att Fästampafolket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
