Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knalllnilt påropades och samtidigt fingo höra, att den rekryt
de anmält enligt prästbevis hette August Andersson Hök, tittade
de och andra närvarande sockenbor en smula förvånade och
skamflata på hvarandra.
Men då de fortfarande fingo höra befälet kalla August med
namnet Hök och sågo denne obesväradt och gladt lystra till
detsamma, nämnde de honom också på enahanda sätt, men utan
det lömska hångrinet.
I socknen spordes det snart, att August antagit namnet
Hök, och sedan dess var det som om minnet af Anders’ i
Flobäck gamla liönsförgripelse alldeles dunstat bort. August Hök
är nu en dråplig korpral, och aldrig kommer han i sommartid
till kyrkan utan att han pryder den gamle kyrkoherdens
graf-kulle med de enkla blommor, som han kan leta sig till å våra
magra sandhedar.
* s *
Men när vi andre kors- och vedernamnsbärare förnummo,
hur bra det gick för Flobäcksfolket att bli af med sin »klick»,
gingo vi också till kyrkoherden och anropade honom om hjälp.
Och det gick galant för en del af oss. Lars i Stafsbygget
ändrade sitt namn från Lars Andersson till Lars Axelsson. Johan
i Fällan lät offentligen i kyrkoboken kalla sig Svanselin, Gustaf
i Påbo och Amandus i Dalen antogo namnen Skytt och Bagge.
Det gick förträffligt. Sedan de själfva accepterat namnen och
inte blefvo ilskna eller ville slåss, när man kallade dem så,
tyckte man inte att det var märkvärdigt längre.
Men Nisse i Kvarnbacken och jag vi kunna inte komma ur
vårt elände.
Nisse kunde inte gärna i kyrkoboken låta skrifva sig för
»ryttmästare». Det var ju omöjligt, och det sa’ kyrkoherden
honom uppriktigt och ärligt.
Och när jag kom fram till prästegården och sporde hur jag
skulle bli förskonad ifrån mitt »läktorat», så sa’ kyrkoherden:
— Det är väl ingenting att sörja öfver, ty i mitt tycke
klingar ^ läk tor S.» lika bra som »Thure S.»
Men jag såg i detsamma liksom en tjufpojke glänta fram i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
