Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne hade varit 3 år i Amerika och eftersom han varit så
vidt ute, så visste han mer än vi och det sades också, att han
skulle ha’ god utsikt att få många röster om hösten. Ty han
hade, som sagdt, sett mer än en gryta koka och begrep sig på
politiken..
Nå, rösträttssaken kommo vi inte in på, utan gåfvo lienne
attan, ty det var roligare att höra de olika kandidaterna rycka
fram med sina åsikter i ett och annat.
Till sist sa’ Vi till Johannes Blomqvist, att han borde Säga
sina tankar om landets förhållanden.
■— Well, döbbelju! sa’ han och gick fram till
sockenstugu-bordet.
När han kom dit, stod han en stund och ref sig i hufvudet
och letade tydligen efter något riktigt kraftuttryck att börja sitt
tal med. Rätt hvad det var, fann han det, slog näfven i bordet,
talade och skrek:
— Hundra par trasor! Dä’ duger inte! Där sitter di uppe
och ha’ två stora kamrar. Hva’ ska’ dä’ tjäna till? Nej, diska’
hyra ut den ena och hålla sig allihop i den andra, ty det blåser
en frisk vid genom Sweden och morgonrodnaden går upp i
öster!
— Bravo! Anagga den Blomqvisten, det hörs, att han varit
ute och fått reda på mer än vi, som suttit hemma. Gå på bara
i ullstrumporna! hojtade vi.
Och Johannes Blomqvist vräkte än en gång näfven i bordet
och började som förut:
— Hundra par trasor, hva’ i helgotte nu då! Där finns ju
en hel hop riksdagsmän, som ä’ så uschliga och odugliga, att
dom andra inte kan ha dom ibland sej, utan måste gallra ut dom
och samla ihop dom i åtskilliga utskott, där de bara ligga och
sofva och dra sej på motionera och försena voteringen. Nej,
rensas bort ska’ dom, så att det endast blir prima folk i
riksdagen, ty det blåser en frisk vind genom Sweden, och
morgonrodnaden går, min själ, upp i öster!
Johannes hade inte väl hunnit med det sista ordet, förr än
vi nästan började vråla af den mest intensiva förtjusning, och
en gubbe värdt så lefvande glad, att han i hänförelsen viftade
med käppen, tills han dräpte ner taklampan, så att fotogen ocli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
