- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
469

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rade Pila-Jöddens plåt allt livad lian orkade och denne sålde
»Luther» så att det hvisslade efter’et hela våren framåt.

Så en dag kom länsmannen nertill Skrikebo och skulle panta
hos Andreas, som inte varit människa att amortera sitt banklån,
emedan han fått lägga ut pengar för tre dussin kort med ty
åtföljande nya klädningar och tänder åt sina fyra döttrar. Rätt
som länsman gick därinne och glodde på bohaget, funderande på
hvar han skulle klena fast sina bomärken, fick han se
Pila-Jöddens kort på väggen ofvan sängen.

— Hvem är dä’? Ä’ dä’ en släkting? sporde han.

— Nähä, dä’ ska va’ Mårten Luther, vår store lärofader!
suckade hustrun.

— Luther! Dä’ ä’ lögn! Dä’ ser nästan ut som 0111 dä’
vore Pila-Jödden! grinade länsman.

Hur det var kom det ut ibland oss, att länsman inte ansåg
våra kort för porträtt af den riktige Luther och vi drabbade på
Pila-Jödden. Men han svor och stampade och bedyrade.

— Ta’ mej attan ä’ dä’ inte Luther, dä’ måtte ja’ väl veta
bättre än länsman, som inte begriper Guds ord eller kanske
nånsin har hört talas 0111 Luther!

Det kunde han då ha’ rätt uti, så vi läto korten hänga.

Men så hände det en dag, att Nils Månssons nya hustru i
Fällebo kom ned och skulle sitta för fotografen. Hon såg bra
ut och Nils tog henne just för hennes vackerleks skull, när han
varit änkeman en tid. Rädd var han om henne, som 0111 sitt
öga, ty han var kär i henne ännu, gubbakräket, eftersom de inte
varit gifta stort mer än tre månader.

Nå, när nu den unga moran slutligen satt sig framför
fotografen och visste, att det gällde hålla sig stilla, blef hon röd och
darrade, så det ville sig inte alls med aftagandet.

Då sa’ fotografen till Pila-Jödden, som gick där inne och
hoverade sig i atelieren och verkade störande:

— Gack fram till henne, du som är bekant med henne och
förklara, att dä’ inte är farligt och att ho’ ska’ se glad och
nyter ut!

— Gärna dä’! svarade Jödde och gick fram till moran, tog
henne 0111 lifvet, lutade sig intill henne och sa’:

— Titta på mej och se ut som en fästmö!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free