Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes Gummesson hade i en utaf de norra socknarna i
häradet en systerson, som var den styfvaste pojke på
bälga-spel i hela världen och den värste illvrålaren i kristenheten till
att sjunga.
En gång när nämndemannen var däroppe på gille och knäckt
och mosig och knölkvist, som man säger, fick han höra pojken
sjunga och spela och blef därvid så gripen af tonernas makt,
att han svor och betygade, att pojken ovillkorligen skulle bli
»uljenist».
— Han har gåfvor te’t! förklarade han.
— Men han har inga medel te’t! lät pojkens far.
— Pengar och medel har ja’, och ja’ ska’ bekosta lärdomen,
löfvade nämndemannen.
När han blef nykter, ångrade han sig visserligen, men det
stod inte att ändra, ty en nämndeman får ju lof att stå vid sina
ord, det är ju gifvet.
Men han bedref det så, att pojken, når han verkligen »gått
igenom studierna och blett uljanist», fick gifva ifrån sig en revers
till morbro’ sin på allt det denne lagt ut för lärdomen.
När det sedan blef fråga om plats, ville det sig likväl inte
för ynglingen. Han sökte och sökte och profvade öfver halfva
världen, men det slog alltid bom för honom, och det såg
hundingen så mörkt ut för1 nämndemannen att få ränta på sina
pengar.
I Espåsa socken, där nämndemannen bodde, hade de inte
nå’t orgelverk i kyrkan, utan de redde sig med en gammal
klockare och blefvo nästan lika saliga för det.
Men en vacker dag började nämndemannen ifra för ett orgel-
verk, ifra så, att det var alldeles förskräckligt. Han väckte
motion om’et och talade för’et på kyrkostämman och skref ut
en insamlingslista samt tecknade själf fem kronor för det höga
ändamålet. Och efter han var en i allo välaktader och redlig
man och en storgubbe i socknen, så dref han besittingen igenom
saken, så att orgelverket efter mycket bråk och krångel blef
inköpt och uppsatt i kyrkan.
Den gamle klockarn, som i 40 års tid stått där och
ansträngt sin galepenne, fick en liten pension; och så skulle där,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
