Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ska’’ inte I uttröcka eran åskådning i saka! mente de
andra slutligen till honom.
— Rösta ni, som ni vell, jag vell inte lägga mäj i’et eller
öfva nå’t tröck på er! Men så möcke vell ja säja, att ja’ t vår
mina hänner, ifall ni tar den siste. För blir här biskopainvan*
tering, så blir församlinga ålagd att skicka honom åt en ny
skole, och det kommer att kosta oss fläsk, och ja’ tänker, att
orglamosiken är oss dyr nog ändå.
— Åt ny skole? Va’ han inte utlärder då?
— Nä’, så få förbanska mej han var god för att spela som
en riktig uljenist! förklarade nämndemannen.
— Hva’ i hunsingen säger ni? Och vi som töckte, att han
spelade så gudommeligt!
Nämndemannen log ett medlidsamt löje:
— Så möcke har jag då varit ute i v ära, så jag förstår att
han inte var rejäl i spelninga. Hörde ni inte hur han for bå’
till och ifrå’ än te’ höger och än te’ vänster på taplaturen och
letade och trefvade och sökte hit och dit, innan han var människa
att hitta den rätta melandien, och när han då ändtligen efter
sju sorger och åtta bekommer fått håll på psalmtonen och kom
te’ slut, så fick han hålla på en farlig ti’, innan han dugde te’
å’ stanna verket och få dä’ te’ att tiga. Tvy sjuttan! Nä,
tacka vell ja’ då den förste. Så fort han la näfvarna på urgelen
så lät dä’ som en psalm ska’ låta, och när dä’ va’ slut, så va’
dä’ slut. Men gör ni som ni vell! Ja’ vet nok, hur ja’ röstar!
slöt nämndemannen.
De andra refvo sig i hufvudena och började grunna.
-— Jaha, nämndemannen har, min själ, rätt när en tänker på
saka, och ett helseke skulle dä’ bli om vi togo en, som vi finge
hålla i ny lära. Det var då skam så löckeligt, att vi hade den
här öfverläggninga! — Ja, en trefvare var han på urgelen, den
siste, dä’ få vi lof erkänna! sa’ det andra folket.
När så valdagen kom, fick nämndemannens släkting minsann
hvareviga röst, och se’n dröjde det heller inte så värst länge,
förrän den förre fick ränta på sina pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
