Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkostötsval i Halla.
Halla är, som livar och en vet, patronelit, och baronen på
Hallaliolm är den, som sätter till präst i pastoratet, hvilket inte
just är att stöta sig öfver, efter som baronen i alla fall släpper
till boställe åt kyrkoherden och får måla, putsa och bota kyrkan,
när några skavanker uppstå.
Men baronen rättar sig inte efter församlingsboarnas mening
ett dugg, utan kallar och utväljer själasörjare efter sitt hjärta
och sinne. Och eftersom han har varit ryttmästare i sin
mannaålder och syndare och rik man för öfrigt i all sin tid, kan man
nog tänka sig, att han inte ska’ begripa sig på predikan och
Guds ord så bra som det fattiga folket.
Nå, så dog den gamle pastorn en eftersommar samt blef
begrafven, och då skickade domkapitlet dit en andans man, som
de hade till skjutshäst inom stiftet för att påta in för en tid,
när döden kom och gjorde en lucka i de ärevördigas led.
I predikstol och på stämma var denne vikarie nog så klen,
som möjligt var, men han var likväl beskedlig och medgörlig
och gjorde allt hvad man bad honom.
På den grund tänkte orgelnisten i Halla, hvilken alla dar
varit en filur, att han skulle söka tjäna sig litet pengar på den
stackars vice pastorn.
Så en söndag, när de voro ensamma i sakristian, sa’
orgelnisten till honom:
— Om pastorn vill ge mig 500 kronor, ska’ jag lära honom
ett knep, hvarigenom han kan få pastoratet.
— Jaha, kunnen I förhjälpa mig därtill, så skolen I visst få
femhundrade det första jag blir i tillfälle att betala dem!
genmälde pastorn.
Och så lärde orgelnisten honom, att lian gärna kunde svärja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
