Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och tänk hva’ det ska’ smaka för oss gamla att sleppa
hemmansbruket! jublade Kajsa.
Men Kalle han jublade minsann inte.
i
* *
*
Serradö, dagen efter gjordes Kalle i ordning för
giljare-färden och gubben följde med för att se efter att han verkligen
gick dit han skulle.
Pojken såg ut som om han skulle masat fram till en
stupstock, och Erik hade för säkerhetens skull tagit med sig en
karbas, i fall Kalle skulle börja tredskas när det gällde på.
Då de omsider kommo i närheten af Nyhemmet, uppliof
gubben sin röst och sa’, i det han ristade karbasen framför
ögonen på sonen:
— Gack nu in och fria, din lufver, och krumbukta inte, för
då vet du hvad det gäller. Jag töfvar härute tills du kommer
igen. Kvicka på nu! slöt han och gaf den arme friaren ett litet
snärtande på bakhasorna med käppen.
- En stund efteråt satt alltså Kalle på en stol i Nyhemmet
och tummade hättan mellan fingrarna. Änkan var ensam hemma.
— Hva’ hör du å’ Kalle lelle? sporde hon och makade
kaffe-kokarn intill värmen i spisen.
— Ah, just ingenting. Men far sa’ te’ mej, att jag skulle
gå hit och fria.
Änkestollen, som inte var så illa litet glad åt manfolk,
trodde, förstås, att det var till henne han friade, och inte kom
pojken sig heller i sin blygsamhet för att rätta henne. Som en
pil for hon bort och satte sig i knä’t på’n.
— Det var klokt tänkt af far din! Nu får Tilda ta’ Sven
i Störjamålen och bo här, och så flöttar ja’ te’ ert! lät hon och
klappade pojken på kinderna och kramade honom om halsen, så
den stackarn knappt kunde få fram andan. Gu’ tröste den som
råkar ut för en änka.
Men till sist vande sig Kalle vid det och tyckte inte så
fasligt illa om’et heller, fastän att det var lite konstigt för honom
i början.
Se’n blef där, gubevars, kaffe och doppning. Tiden gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
