- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
512

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Två julklappar.

Vi voro ett par löshästar utan egna hem, placerade till
tjänstgöring, den ene vid posten, den andre vid järnvägen på en
medelstor station utmed stambanan. Och där hade vi det minsann inte
alltid så trefligt. Ty sådana där stationer bli alltid kusliga i
längden. De äro hvarken reel landsbygd ej heller ordentlig stad,
utan de stå och väga mellan båda. Det är ingenting helt med dem.

Särdeles när det led mot jul kommo vi alldeles ur humör
därute och erforo fruktansvärda böjelser att löpa åstad och gifta
oss. Men därifrån afhöllo oss tillsvidare, gualof, de klena
inkomsterna.

Gu’ vet liurudana julaftnar vi skulle ha tillbringat därute,
om inte landstingsmannen, som bodde i närheten, varkunnat sig
öfver oss och hämtat oss upp till sig hvareviga sådan
helgdags-kväll. Och uppe hos Lind i Åbo, såsom landstingsmannen
kallades i hvardagslag, var det muntert och gladt, där var
gammaldags gästfrihet med skinka och svinahös och julöl och glögg till
öfverflöd och där glömde vi för några timmar vår ensamhet i
världen. Särdeles då ende sonen, Rulle Lind, som låg i
Uppsala och las på juristen, var hemma och satte lif i spelet.

Rulle var gubbens älskling- och när det gällde honom, skydde
han inga utgifter. Och så underligt var inte det, ty Rulle var
i förstningen en sakrarnentskadt duktig yngling och grann också
till att se uppå.

— Han kommer, min själ, att pryda upp en domstol med
tiden! plägade gubben hviska till oss vid matbordet, vid hvilket
Rulle satt öfverst och skar för och agerade värd samt talade
om Uppsalahistorier, så att man kunde gå åt af skratt.

Strax efter det Rulle tagit »prillan» förlofvades han med
kronofogdens dotter, som var den raraste och vackraste flicka
vi hade därute på tio mils omkrets.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free