Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben tittade på skriften, ljusnade till i synen och läste
för oss alla:
»Härigenom förbinder jag mig att från ocli med denna dag
föra ett annat lif, om Gud förlänar mig kraft och förstånd.»
— Herren välsigne dig, pojke — ropade gubben. — Jag
visste nog, att jag skulle få dig åter! Och nu lofvar jag i allas
närvaro, att jag, om du infriar denna din förbindelse, i dag ett
år till skall härinne gifva dig en julklapp, som skall göra dig
rik och säll för hela ditt lif!
Men Rulle gick bort till köksdörren och ropade till drängarne:
— Bär ut det här ankaret och slå sönder det genast!
Sen blef där en julglädje i huset, som var både vacker ocli
rörande att skåda. Gubben blef med ens liksom tjugo år yngre,
och det var som om löftet och föresatsen i ett momang förvandlat
Pmlle också. Den forne öppne och friske studenten började ånyo
nästan tvärt skymta fram hos honom.
❖
Strax efter helgdagarne drog han åter till akademien, ocli
sedan sporde vi inte till honom förrän vi framemot nästa jul fingo
höra att han tagit en öfver liöfvan vacker hofrättsexamen.
Strax därefter kom han hem, manlig och duktig, allvarsam
och kraftig, så att det var en ren lust att träffa honom.
Till den julen rustades det värre i Abo, ska’ jag säga, och
vi beredde oss på en af den gamla tidens dråpliga julkvällar
däruppe.
— Nu ska’ man få se, att gubben nog Ilifvar fram med en
reel penningsumma åt Rulle i julklapp för all den glädje och
heder han beredt honom under detta år! menade vi.
Men när julafton kom och klapparne skulle skiftas, var där
minsann liksom året förut, ingenting åt Rulle, och vi undrade
och undrade, om ej gubben gått och glömt af sitt högtidliga
löfte till sonen för ett år sedan.
Det såg också ut som om Rulle själf känt sig besviken.
Men så, serradö, när vi stodo där som mest undrande, fingo
vi höra ett tungt stampande i förstun och in kommo alla drän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
