Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det lär alltså inte vara ett dåligt geschäft att innehafva
Vernamo ångbryggeri med dess utskänkningsrätt.
En dag var jag vid järnvägsstationen och såg två män från
Jönköping, om hvilka jag alltid hört, att de voro framstående
nykterhetsmän, så framstående till och med att de proklamerat
absolutism och höllo väldiga nykterlietsföredrag. Jag såg de
två männen med leende miner stiga ur tåget och mottagas af
det, som Vernamo med omnejd hade ypperst af gudsfruktan och
nykterlietsvänlighet. Och jag följde efter härskaran, som växte
och växte.
Öfverallt på vägen nedåt sällade sig nya skaror till. Flickor,
rödkindade och fagra med guitarrer i liändema, och ynglingar
med fioler i näfvarne stötte till. Ocli jag följde efter, hoppandes
att få till lifs ett godt och anständigt föredrag och lite värmande
sång och lite smältande musik.
Och jag var glad.
Men när vi kommo midt för Unossons korfvabutik i den
krigshöfvidsmannen Thenbergs hus, så svängde, förbanska mej,
hela sällskapet med Jönköpingsprofeterna i spetsen neråt
bryggeriet, lämnande mig allena, ensam och öfvergifven på gatan.
Jag kunde ej följa med nedåt bryggeriet. Hvad skulle jag
där att göra midt på blanka söndagsförmiddagen.
Ack, mina vänner, jag fördömer icke ölet eller något af
Herranom skapadt och tillstadt, undantagandes råttor, mygg och
väggslcäktor. Men öl mellan måltiderna är en djäfvulssoppa.
Jag kunde alltså ej följa med de glada människorna ner åt
bryggeriet, fastän de hade flickor och strängaspel med sig.
Landtsockenborna få svara för sig själfva och för sina
gärningar. Men lika säkert som det är, att de aldrig gå så nära
gästgifvaregården, att de ens få känna drankoset utur dess
portgång, lika absolut faktiskt och säkert är det, att de ofta, ack
alltför ofta komma ner om söndagsaftnarna, och alltid rusa de
då så fort de hinna ner åt bryggeriet.
Och det säger jag ocli jag står för det också, att jag sett
dem i stora flockar skynda där neråt på aftonen och icke varsnat
dem komma dädan förr än långt framåt kvällen, då de
åter-vändt på vägen från bryggeriet, röda i synen och grinande med
hela ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
