- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
525

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På grund af dessa ideliga pilgrimsfärder åt bryggerihållet
måste jag tillstå, att det är klent beställdt med vår religion.
Bryggerivägen svartnar af folk, men kyrkovägen är öde såsom
en ökenmark.

Tänkande med sorg och vemod på dessa sorgliga fakta
vandrade jag en afton med höjdt hufvud gatan framåt, då en stor
människohop plötsligen stormade mig förbi.

— Ska’ ni ner åt bryggeriet till? sporde jag.

— Nä’ inte i kväll! Men di säjer, att här har kommit två
mormonapostlar hit och att di ha slagit opp ett tabernakel ute
vid folkhögskolan?

— Kors för sjutsingen! Men dä’ ä’ väl lögn ändå!
utbrast jag.

— Dagsens sanning är det, och vi ska’ dit och pröfva dom,
lät folket.

Och jag följde med. Allt större och större blef hopen.
Många: sade sig med egna ögon ha’ sett, hur tabernaklet under
dagens lopp liksom växt upp ur marken, och allesammans hade
hört, att det var mormoner, som i flygande fläng ramlat upp det.

Hopen växte. Genom mörkret hörde jag, hur man talade
om månggifte, och om de yttersta dagarnes helige och hur
man-till och med om min ringa person spådde, att jag säkerligen
skulle bli en förträfflig mormon, om inte i lära så utan tvifvel
i lefverne.

Och i allmänhet tyckes stämningen i det hela vara för den
nya sekten, ty som sagdt, i religion äro vi inte vidare fasta eller
renhåriga.

Hopen växte alltmer, och rätt hvad det var, hörde jag
handelsmannen Snuselin komma flåsande.

— Nu syns här öppna sig ett tillfälle att lära våra käringar
»kusch» i två tempo, och jag ska’ då bli med mormonerna, det
är då säkert, grinade han och talade så ljufliga, så att föga
fattades, att jag själf redan var mormon, när vi kommo ut till
trakten af folkhögskolan och verkligen fingo syn på ett lågt
aflångt hus af bräder, hvilket tvenne dagar förut inte funnits
på stället.

— Sir I, att dä’ inte var nå’n lögn ändå! skrek o de, som
kommo först fram.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0527.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free