- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
535

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oss efter det fortaste vi orkade ocli fingo slutligen se honom
uppe i trädet, där han satt och glodde som en uggla.

Men han hade inte väl fått syn på oss, förr än han skrek:

— Nu ska’ I bli bet lell! — Och så rände han in skallen i
klynnan och släppte sej handlöst.

Nådatiden var väl emellertid inte utlupen för honom, ty den
ena grenen i klynnan var maskstungen och rent förtvinad, så
att han rök af, när Pellakräket släppte sej och gubben rakade
ner i stenröset, midt uti hvilket rönnen stod.

— Det är så godt att vi ge honom ett reelt kok stryk,, ty
det är väl det enda som biter på den girigbuken, när till och
med Guss” or’ visat sig fruktlöst på’n! mente Sven.

— Ja, det är ingen skam att försöka! lät jag, och så fingo’
vi fatt i hvar sin stake samt närmade oss Pelle.

Men fast vi sågo arga ut och hötte med våra stakar bägge
två på en gång samt stampade och svuro och hotade och röto
som ett par lössläppta onda andar eller som två länsmän, rörde
sig Pelle inte ur fläcken.

Och så underligt var inte det, ty den skråen hade brutit af
sig benet i fallet.

Och när vi skulle bära hem honom, kommo vi under funcl
med, att han desslikes fått axeln ur led.

— Jojo, de rike ha inte alltid sötebrödsdagar, och nog
hundingen har ja’ bättre och roligare i min fattigdom än Pelle i sin
förmögenhet. Visst har han ett par tunnor gull, men så kan ja’
tralla och ha nattaro och armar och ben i behåll! jublade Sven,
när vi hade forslat hem själfinordskandidaten.

Pelle sa’ inte så möcke som tack åt oss, när vi gingo.

Men när vi voro i förstugan, hörde vi, hur han skrek åt
hustru sin:

—• Skicka inte efter nå’n doktor eller nå’ra meklamenter, för
ja’ har inte ett öre att betala med, och det här läker sej nog på
ett par da’r!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free