Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En lördagskväll framåt eftersommaren hade Sven i Åhult,
en son till »Jonas med örat», lockats med dit opp. Nyfikenheten
hade fått makt med pojkstackarn och han tyckte, att det kunde
vara roligt att följa med sina jämnåriga för att se, hur hans
familjs fiende, föremålet för hans och de öfriga Åhultafolkets hat,
hade det.
Men hur ynglingarne betedde sig däruppe kring knutarne,
märkte Johannes, att »där fanns ugglor i mossen» den kvällen,
och så gick han ut och röt:
— Knalla er i väg, ynkryggar, annars ska’ jag göra mos
af er!
Och då blef det en språngmarsch, ska’ jag säga. Hvar och
en for af som en raket och som för lifvet. Men Sven, som inte
varit på Flathalla förr, visste inte, att stugan låg på en bergås,
hvilken på baksidan sköt upp som en ättestupa. Och han sprang
naturligtvis åt det hållet, den stackarn, och så ramlade han
utför och slog sig i fallet så förfärligt, att han blef liggande utan
att kunna röra sig.
När Märta om en stund kom ut på gården, fick hon höra
jämmerrop och sa’ till far sin, att hon trodde att någon ramlat
utför berget.
— Det var rätt åt honom, men jag ska’ i alla fall gå ner
och titta efter! mente gubben och masade nedför berget. Om
en stund kom han in, bärande pojken under armen, som om det
varit en hösäck.
Men när han hade synat honom i ansiktet i ljusskenet och fått
reda på hvems ynglingen var, blef Johannes mycket allvarlig och
började visa honom den största välvilja. Och han hade Märta
att fägna honom och gnida honom med terpentin och brännvin
på armar och ben, hvilket hade en sådan verkan, att pojken rätt
snart blef i stånd att gå.
— Ja, inte vill du väl stanna under mitt tak i natt, det törs
du inte för far din, men inte får du gå ensam. Följ honom du,
Märta! befallde Johannes.
Och de unga gingo ut i natten. Hvad de talade om vet
ingen. Men i den natten begrofs det gamla hatet mellan Åliult
och Flathalla. Hvad gubbarne i sin ungdom slitit sönder, så
att inte ett par decennier kunnat laga det, det fogade deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
