Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättvisans händer, bäres han af dem till bad och läkare och
vårdas så ömt, så innerligt ömt, på det att han måtte kunna längta
tillbaka och icke behöfva sky fängelset.
Nu visste vi, att Brogårds-Jösse skulle få det lugnt och
behagligt, sedan han blifvit häktad. Men vi ville innan dess söka
åstadkomma någon bättring hos honom. Ty det var och är,
gudskelof, än vår bestämda åsikt, att dåliga människor förbättras
aldrig eller åtminstone mycket sällan medelst humanitet och
beskedlighet. Men stryk, mycken och god stryk biter alltid på
dem och gör dem till folk. Något annat botemedel verkar icke
på sådana, ty goda ord och mildhet sentera de icke.
Alltså gingo vi, hela nämnden, en afton bort till Jösse och
började förbättra hans själstillstånd med allehanda tillhyggen,
bland hvilka våra käppar voro de frommaste.
Vice ordföranden drabbade till och med på honom med
slef-ven, som stod i sirapsbaljan, hvilket var ett tungt och svårt
argument.
Jösse grät, bad och bekände, att vi nu gjort honom till en
annan människa genom dessa våra gärningar samt att vi medelst
käpparne och sirapsslefven öppnat hans ögon.
När vi detta hörde, höllo vi upp och hämtade andan. Men
under tiden passade Jösse på att tala till oss med gråten i
halsen.
Han visade oss, att om vi anmälde förskingringen och läte
häkta honom, skulle det bli konkurs hos honom, och vi, som
stodo, en för alla och alla för en, i god för kommunaluppbörden,
skulle få betala hela kalaset.
När han kom fram med det påståendet, ville vi gripa till
käpparne ånyo, och vice ordföranden höjde allaredan slefven öfver
Jösses sirapsdrypande hufvud. —
Men denne bad oss töfva ett grand. Och så redde han
ut, att 0111 vi höllo oss stilla, skulle han flytta sin väg och öppna
affär i en annan trakt samt inom ett halft år hålla oss skadeslösa.
Detta tyckte vi vara ett vist tal och så försonades vid med
Jösse samt gingo dädan framåt niotiden på kvällen med fickorna
fulla af kaffe- och russinstrutar, som han skickade med oss till
våra hustrur.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
