Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Si det var nämligen som så, att Joliannes, eller kanske
rättare sagdt hans hustru, hade fått en liten rar flickslänga i
början af fastan, och som de inte förut haft några barn alls däruppe,
beslöt Johannes i sin stolthet och sitt hjärtas stora förtjusning
att dräpa till med ett öfverdådigt barnsöl.
De slaktade däruppe och bryggde och kokade barnsölsvin
utaf sirap och brännvin, så att det stod härliga till, samt lagade
dessutom till allehanda smått och godt.
— Där måtte bli ett hejdundrande kalas! sa’ man öfver allt
i roten, och alle man hoppades få vara med.
Men Johannes bjöd uteslutande äldre karlar, endast så kallade
hårdvallsgubbar, sådana som jag och andra samt våra fruntimmer.
— Ja’ ger attan i att ta’ dit en hop fåkunnig och vrång
ungdom, för när prästen döpt, ätit sej mätter och gått sin väg,
så ska’ vi rätt tala lite’ poletik, och du, som ska’ vara pennavan
(— skrifkunnig), kan gärna skrifva en stump i tidningen om’et, lät
Johannes till mig.
— Tack! men be’ skolmästaren skrifva i mitt ställe.
— Nej, det vet du väl att han inte vill skrifva om annat
än mesionsauktionerl! svarade Johannes.
Och det hade han, gunås, rätt uti.
Nå, på bestämd dag gick barnsölet af stapeln uppe i Snufvebo.
och det var minsann inte få storgubbar, som Johannes dragit
tillsammans.
Pastorn var inte riktigt kry den aftonen, utan förkunnade,
att han fått det där onda, som vi kalla »magkarakter», så han
ville inte på sätt eller vis dricka utaf sirapsvinet, som annars
var bå’ sött och starkt och fördenskull riktigt nyttigt för bröstet.
Det sa’ vi honom också, men han bara grinade illa, stackarn,
och skyllade på doktorn.
— Jaja, pröfve hvar och en sig själf! medgåfvo vi och drucko
vin, så att det rann och glänste i mungiporna på oss samt
ömkade oss öfver pastorn, som inte fick vara med om skålarne.
Men döpte flickan åt Johannes det gjorde han då som en
reel karl och på folkavis, rätt så häftig »magkarakter» han än
hade, stackars präst.
Strax efter solnedgången gaf han sig i väg, se’n han hållit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
