Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle barka för skam i våld med hela kalaset, när du kokade
ihop så mycket vin, Johannes!
Men, gudskelof, det hände inte lillan något ondt.
När vaggan välte, föll barnungen ner i kyrkovärdens galosch,
hvilken stod där bredvid, och i den föll tösabiten lent och godt.
— Där ha’ vi änglavakten! sa’ orgelnisten.
— Jo jo, och tänk att den kan uppenbara sig, där di tala i
politik! pep rusthållarmoran.
Men strax därpå var diskussionen åter i gång värre än förut,
och om ett par minuter fingo några förhärdade män fatt i Magnus
i Bråten, hvilken var den argaste motståndaren till rösträtten,
och skulle häfva ut honom.
Men han fick hjälp, så att de fingo honom inte längre än i
dörröppningen. Där skreks och döks och svors det en lång
vändning, men ut fingo de inte Magnus.
— Skrif att rösträtten körde sig fast i gluggen! ropade
Johannes till mig.
Strax därpå fick lian rent i dörrgluggen genom att vifta med
flaskan mellan de stridande.
Nå, när nu rösträttsfrågan på detta sätt afgjorts, skulle vi
gifva oss i färd med andra spörsmål, det begrips.
Men den följande debatten mynnade bums ut i ett enhälligt
förklenande af allt hvad riksdagsmän heter, besynnerligen af
vår egen.
-— Gick jag inte dag ut och dag in i fjorton dars tid och
värf-vade röster för honom för tre år se’n, den lurifaxen! skrek
kyrko-värden.
— Nå, hvem hundingen bad dig om det?
— Jo, han löfvade mej mä’ hand och mun ett statsanslag till
utdikning af min mad. Meu skam och inget statsanslag fick jag!
röt kyrkovärden med en vådlig indignation.
Och allesamman höllo ihop och förklarade, att det kvittade
antingen valkretsen skickade upp någon riksdagsman eller ej.
Ty 0111 de rätt sände åstad en bra karl, så lurade herrarne
honom snart och gjorde en rackelhane af honom, dundrade
gubbarne.
Och följden af hela denna delvis mycket djuptänkta
öfver-läggning blef, att alla enades 0111 att skrifva till den herren, som
558
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
