Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen kan väl tro, att den arme ynglingen skulle blifvit beslagen
med så mångahanda krankhet, om han inte gått och dragit väder
af krig.
Luften kan alltså, trots vetenskapen, innehålla andra saker
än syre, kväfve och bakterier.
Och att den för tillfället är mättad af örlig, det ha vi många
bevis på.
Alla värnpliktige bli emellertid inte kroppsligt sjuka däraf.
En del bli nämligen andligt rasande, så som det hände med en
beväringspojk i Kalmar län.
Länsmannen i besagda ort var en rysansvärd karl. Innan
han kom ut åt distriktet och blef konstituerad, hade han låtit
utgå det ryktet om sig, att hans styrka vore öfvermänsklig och
att hans vrede kunde försätta berg. En hel marknad skulle
han kunna reda upp och ge smörj, om man inte hölle sig i styr.
Han fruktade och bäfvade för intet vare sig i himmel eller på
jord, undantagandes för tre ting, ty tretalet är heligt. Och de
tre ting, inför hvilka denne länsmans stolta böljor satte sig,
voro: landssekreteraren, hustru hans och framför och öfver dessa
två, svärmor hans.
Och allt folket i hela distriktet darrade för denne
fruktansvärde befallningsman, undantagandes hans hustru och svärmor.
Så kommo årets beväringsmönstringar.
Då hände sig på ett ställe, där mönstringen stod vid en
aflägsen gammal gästgifvaregård borta i bygden, att den af krig
mättade luften angrep en af pojkarne till den grad, att han
tog sig för att upphäfva fruktansvärda härskri och krigstjut
vid gästgifvaregårdens ladugård, utan att vederbörande
fjärdingsman förmådde ined sin ämbetsmyndighet tysta eller stuka
honom.
— Ti’er du inte, så går ja’ efter länsman, och då får du si
hur dä’ går för dig! Han slår dej fördärfvad! varnade
fjärdingsmannen och hötte med käppen, hvilken är en fjärdingsmans
vedertecken.
— Dä’ ger ja’ attan! För om här kommer te’ och mä’ en
länsman, som har ligget i helseket se’n fjortonhundratalet, så
krusar inte en äkta krigarpojk! sa’ beväringen och gaf ifrån sig
ett tjut, som kom hela inskrifningskommissionen att blekna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
