Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då gick länsman ut och förfogade sig ner till pojken,
och innan man visste ordet af, barkade det in i
tröskverks-körhuset med både länsman och beväring.
— Nu får han smörj, och det kan göra honom godt, den
drummeln! log fjärdingsmannen och förmanade de andre, att de
skulle hålla sig på afstånd, ty fjärdingsmannen ville naturligtvis
inte, att där skulle blifva några vittnen emot länsmannen, ifall
han skulle råka att, i kraft af sin hiskeliga styrka, klämma till
ett grand för hårdt.
Nä nä, de stora hålla minsann allt ihop, och den ene korpen
hugger inte ut ögonen på den andre.
Kaptenen stod på trappan och log och snodde mustascherna,
önskandes framgång åt länsmannens lofliga företag.
Rätt hvad det var, hörde man ett och annat stönande från
körhuset, men eljest ingenting, förr än med ens tröskverket
började skramla på och gå med en förvånande fart och ett grufligt
rammel.
Ingen kunde begripa hur det var fatt, eller liur det kom
sig. Men tröskverket gick och gick i jämn takt och visade ingen
tendens att vilja stanna.
— Hvad f-n är det? undrade slutligen kaptenen.
— Ja, aldrig jag förstår’et! lät fjärdingsmannen.
— Kom ska’ vi se efter! sa’ kapten och tog
fjärdingsmannen med sig.
När de kommo ner i körhuset, fingo de se den
förunderligaste syn, som väl någonsin sedan världsalltets skapelse mött
ett människoöga.
Kan ni tänka er, go vänner, att den krigiska pojken hade
med en töm surrat fast länsmannen vid körbommen och att han
sedan, hotande honom till lifvet med en hötjuga, tvingade
honom att marschera rundt, dragande verket.
När kaptenen fick se, hur länsmannen i sitt anletes svett
och full af ångest gick omkring och drog tröskverket, och hur
pojken lommade efter med kraken öfver befallningsmannens
hufvud, blef han alldeles perplex. Och hvilken som helst af oss
skulle blifvit detsamma. Ty en underlig och upplyftande syn
lärer det hafva varit.
Och kaptenen greps af ögonblickets högtidlighet, så att lian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
