- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
586

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett pojkstreck.

— Gu’ tröste den syndare, som går och ställer sig illa ut
med ungdomen i socknarne. Ty jag påstår då bestämdt, att
jag tusen gånger hellre vill vara osams med både präst och
länsman än med pojkarne i orten, lät Kalle på utkiken en söndag,
då vi gingo från Herrans hus.

— Ja! ’Och för min del så vete då sjutsingen, om jag inte

till ocli med hellre toge emot en skopa ovett i en tidning, fastän
det kanske är det vådligaste som finns, än att jag ville bli
hund-filad af ungdomen på landsvägen en söndagsafton! inföll
nämndemannen. ¥

Vi hade kommit in på det kapitlet och börjat på med det
pratet på grund af en hop spektakel och elände, som träffat
kyrkovärden på sista tiden, och hvilket liksom börjat draga
uppmärksamheten åt socknen.

Ungdom är ungdom, antingen hon växer upp på stadsgatorna
eller ute i illmarkerna. Ha’ de en ledig stund, så vilja pojkarne
gå till flickorna, och flickorna promenera så, att de stöta emot
pojkskockarne i solagången om kvällarne. Så var det i vår
ungdom och så blir det så länge världen håller, gissar jag,

Ocb när pojkar och flickor stöta ihop ute på en landsväg
under en kvällskvist, kan ingen begära, att de ska’ hålla sig
som kyrkfolk eller vända sig som om de vore på ett
diskussionsmöte, där blott en i sänder har ordet. Utan man måste
nog medge, att det är naturligast för dem och trefligast också,
om de ta’ hvarann’ 0111 lifvet och hoppa och hojta och tjoa och
tralla ett grand. Och inte kan man säga så särdeles mycket om
dem, i fall det också skulle hända, att några gossar, hvilka
händelsevis anfäktas af böjelse för samma tös, ta’ ett grabbatag
med hvarandra och drabba ihop en smula. Om blott armar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0588.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free