Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket anstötligt i honom, att jag änna skäms. Men ett par af
de tjugosju verserna kan jag väl i Guds namn låta höra, då
visan i alla fall år så vidt ute förut. Melodien är rätt rörande
och sången börjar, så sant jag är en prima syndare, på detta
viset:
»I Januari måne omkring den trettonde
Blir riksdagsmannen nyter och börjar på att le;
Ty då så får han dra’
Te’ Stockholms stora sta’
Och siiga åt ministrarna: ta’ pengar, bara ta’».
Så får han dricka toddy, så näsa blifver blå.
Och på teatern får han mä glada löser gå.
I bakis sen så bra
Hörs farbro’ gäspa »ja!»
Till allt livad herregökarne i kammarn vilja ha’.
* *
*
Han sliter ej opp truten med tal mer än han tål;
Han säger bara »ja!» eller »nähä!» eller »skål!»
Han mår liksom en kung,
Han blifver trind och tung,
Och si, kalaset tages ej ur hans egen pung.
Sjung trallalalalej, sjung trallalalalej,
Tjo hej för farbro’ Månsson, i evighet tjo hej!»
Ä’ke det ena sakramenskade pojkar till att vara oförskämda ?
Det är nästan en evinnerlig skam att bara vara far åt dem, när de
äro så fulla af rödglödgade synder, att de kunna dikta och sjunga
på det förskräckliga viset om en af landsens fäder. Det var
minsann inte underligt, att grannhäradsborna blefvo besatta och
gåfvo oss smörj, när vi kommo dit upp på marknad efteråt.
* *
*
Så har jag vidare ett annat inte stort bättre experiment af
dem att omtala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
