Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett storartadt friande.
Vid ett tillfälle kom Måns i Månsag&rd liem till mitt tidigt
på dagen och såg grundrik och besynnerlig ut i synen, så att
jag tänkte, att antingen hade Måns gjort något stollastycke eller
tänkte han sig till.
Han satte sej på den bortersta soffan och ref sig i skallen
och tuggade på bussen. Någonting hade han på sinnet, men han
kunde inte komma fram med det.
Jag lät honom sitta där.
■— Dä ä’ ett grant vägalag vi ha! sa’ han slutligen.
— Jaha, gualof! genmälde jag.
Sen blef det tyst i stugan igen.
Men när det gått en stund, tyckte jag likväl att det var
synd åt Måns, så att jag lät upp munnen.
— Yell du mej nå’et, Måns? sporde jag.
— Ja, dä ä’ inte utan. Men ja’ velie tala mä’dej idoldom!
lät han.
Tvärt körde jag ut käring och barn, och så fort de lykt
köksdörren efter sig, bad Måns, att ja’ skulle följa med honom
ut i bygden och hjälpa honom att fria. Han hade var’t änkeman
ett par månader, kantänka.
— Har du nå’n på förslag, eller hvem vill du fria till?
sporde jag.
— Dä’ kvettar! ja’ ä’ inte så rasande kinkig, bara dä’ ä’
något så när form på henne, genmälde Måns.
— Men en får väl lof veta något på hållet hvart man ska’ ta
vägen, för dä ä’ en vektig affär, som en inte bör hoppa på
alldeles burdus! inföll jag.
— Vesst dä’, vesst dä’! Men ja’ har tänkt, att vi ge oss ut
i socknen och fria brant och djupt till en femtan, sextan stöcken.
Sen kan ja’ ju ta den, som har de bäste previlejera! förklarade Måns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
