Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det tyckte jag vära ett klokt förslag, och eftersom Måns hade
häst och tyg med sig, helgdagsklädde jag mej och så barkade
vi ut på det vildaste frieri, som jag var’t med om i all min tid.
Svår och konstig var saken just inte, ty det är ju inte
farligt att fria hvad heller som är, men lättvindigt går det, när man
har en barnlös fjärdingsbonde att bjuda ut i stugorna.
Först kommo vi till Genafä ocli fingo se änkan traska öfver
gården från visthusboden med en fårabog i näfven.
— Vi kan rätt hålla intill här en vändning och pröfva henne
ett grand, lät Måns och körde fram till la’gårn i Genafä.
— Är ni ute och färdas i dä’ granna väglaget? Sitten ner,
fast här sir ledt ut. Ja’ ha inte hunnit städa än! sa’ änkan, när
vi kommo in i stugan.
Vi satte oss och hon slängde kaffekoltarn öfver elden.
Då slog jag upp språklådan och friade det värsta jag kunde
till henne för Måns’ räkning. Denne satt bara och tittade i
golfvet och öppnade inte sin mun. Men ju längre jag kom i talet,
ju nytrare blef änkan, och innan jag kom till slutet, var hela
bordet fullt med mat och brännvin och annan välsignelse.
Änke-stollan for som ett yrväder emellan skåp och bord för att visa
huru rask hon var och livad mojänger hon hade. Och jag
dråsade på som en präst och friade.
— Dä’ var ett hederligt tillbud, dä’ vore bå’ synn och
skam å inte anta’ dä! sa’ hon, när.jag slutat. Och så handslog
jag med henne, och hon var så hon spratt på stugegolfvet.
— Sir du, att dä’ tog skruf Måns! Köss henne! befallde jag.
Och blygare va’ de inte än att de kysstes, och det med
kläm ändå. Det var lite nymodigt för dem bägge två, kantänka.
Sen stoppade hon oss alldeles fulla med mat och fägning,
så att vi knappt kunde röra oss till sist, och saken blef så pass
klar, att jag fick lof att sätta för hästen, mens Måns stod och
kysstes och vänslades med änkan i förstun, när vi skulle fara
våra färde.
— Ska’ vi hålla med denna eller ska’ vi fortsätta? sporde
jag Måns, då vi kommit i släden.
— Vi hålla på till kvällen! Dä’ började ju så bra, att dä’
vore skam å inte hålla ut! genmälde Måns och torkade sej om
munnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
