Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hem! Åh, hundingen heller! Ha vi kommit ut att fria,
så ska’ vi fria rejelt. Sväng nu åt nordsocknen till.
Så kommo vi ner till Stubbhult till Anders Peter, som har
tre flickor, och där knäckte jag till på samma sätt och friade
alldeles förskräckligt. Gubben blef så glad, att han knappt visste
till sig.
— Tack för hedren! Tusen tack! Men hvilken vill du ha,
Måns? För du vell väl inte ha alla tre?
— Dä kvettar hvilken jag får. Di ä’ väl lika go’a! lät Måns.
Men det var i alla fall ett dumt svar. Ty när det kom till
kritan, så ville de minsann ha honom alla tre. Där blef bå’
gräl och lip af och Gu’ vet, hur det slutat, om inte Måns till
sist låtit förmå sig att utköra den mellersta.
— Köss henne tvärt, så ä’ vi ifrån den tvisten! befallde jag.
Och Måns tog flickan och satte henne i knä’t. Om han kysste
henne, det såg jag inte. Men det var väl säkert.
Sen blef där kalas i Stubbhult, så att vi slutligen knappt
kunde andas.
Framåt eftermiddagen foro vi därifrån, lifvade och glada.
Sen friade vi i Vrå, Ekhult, Käringanäs och Sjöbo, och allt
gick som en dans. Det fanns inga hinder. Mat och kalas
Öfverallt samt kyssar för Måns. Underligt att han bara inte slet opp
sin trut.
Framme vid sjutiden kommo vi till skolhuset och friade till
lärarinnan, hvilket tog skruf och vid kvällsmatsdags svängde vi
fram till Stensnäs och friade till Isak Svenssons gamla Malena.
Där blefvo vi väl mottagna och så trakterade, att bå’ Måns
och jag blefvo öslulla och måste stanna öfver natten.
Men vi fingo gök på sängen af Malena morgonen efteråt.
Djädringen så sjuka voro vi emellertid, särdeles Måns, och
nu voterade han, att vi skulle köra hem och hvila oss.
— Dä’ var en styf dag i går, lät han, när vi kommit i väg.
Och det hade lian rätt i. Ty om jag får slcräppa själf, så kan
jag säga, att här nog inte ä’ många, som ätit och druckit och
friat så bastant, som vi gjorde den gången på en enda dag.
— Nå, hvilken ska’ du ta nu? sporde jag.
— Jaha, den som dä’ visste ändå! Dä’ tål å grunna på,
genmälde lian.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
