Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gumme i lians frierier ocli kärlekssträfvanden, rynkade de sina
näsor och fnyste:
— Hvem i alla tider vill flytta te’ en så’n, som har otur med
att få sina hustrur ödelagda och fördärfvade af
körkeklocke-kläppar!
Under tiden gick det på sin eviga höft med ai-betet och
hushållningen uppe i Bygget. Ty det veta vi nog litet till mans,
att det barkar på sned med ett hus, där det inte finns en hustru,
som tar reda på bitarna, utan där man ska’ lita på vrånga pigor
och legofolk, som bara äflas att få tiden till att gå fort emellan
målen.
Och inte förbättrades ordningen på Bygget däraf, att Gumme
ständigt och jämt flaxade omkring på giljarfärder. När nu
Gumme framåt hösten såg, att han inte kunde hjälpa sig själf i
något afseende, hvarken i vården om sitt hus eller i sitt frieri,
utan att det gick på tok för honom, så tog han en dag Gud i
hågen och helgdagströjan på axlarna samt gick ned till den gamle
komministern och klagade sin grufliga nöd för denne, talte 0111
sina vedermödor och jämrade sig bitterligen.
— Pastorn får lof hjälpa mig på trafven och ställa 111ig en
käring i stället för den, jag miste så oförhappandes, annars går
dä’ åt häcklefjäll för mej! sa’ Gunnne till sist.
— Hm, lät pastorn och började fundera länge och djupt.
Härunder kom han att betänka, att det på sätt och vis var
kyrkan, som beröfvat Gunnne hans hjälp och husära, och då tyckte
pastorn, att det nästan vore hans plikt som kyrkans tjänare att
erbjuda Gumme sin gamla kökspiga såsom en ersättning och ett
vederlag.
— Skulle du icke, Gumme, — talade pastorn efter det han
snusat tre resor, — skulle du inte kunna låta dig nöja med vår
gamla Kajsa och anamma henne till äkta?
— Jo, gu’bevars. Inte är hon just någon grannlåt te å si
på, för hon ä’ allt bra skef och knotig och till och med lite
glosögd. Men en får inte va’ så noga, och något är väl bättre än
intet, genmälde Gumme och ljusnade i synen.
Nå, sen förde pastorn tillsammans kontrahenterna i köket,
och det blef inom tio minuter en ganska bra kärlek rådande mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
