Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Goda bussar.
Byamännen i Hamra ocli Slcrikebö hade varit osams ända
sen sjuttonhundratalet på grund af rågångsaffärer.
Under den gamla goda tiden hamrade de på ocli slogo
hvarandra, så snart de stötte iliop, och på grund däraf förekommo
många män med afslagna näsben och andra dylika skavanker i
byarna Hamra och Skrikebo.
Men under nuvarande bildade tidsålder slåss de nästan aldrig,
fastän deras sinnen väl äro lika hätska som förr, utan nu skälla
de endast på och munhuggas med och ärekrärfka och chikanera
hvarandra, när de råkas. Hamraborna kalla Skrikebomännen för
»grisar» och de senare hafva pålagt de förra det förfärliga
vedernamnet »getter».
Så fort alltså en Skrikeboman möter en Hamrabo, det må
ini vara hvar som helst, börjar han tvärt ruffa och grymta: —
uff — uffui — uff — uff. Och då stannar Skrikebokarlen på
ögonblicket samt bräker tills han blir eldröd i synen och håller
på att tappa andan:
— Bä-ä-äh, ditt lea kriatur!
I tider, då vredesvågorna gått tämligen högt, har det till
och med händt, att de icke kunnat liålla sig ifrån bräkandet och
rullandet ens vid sin kyrkogång. Ty det har tidt och tätt
inträffat, att Hamraskocken efter gudstjänstens slut ställt upp
sig nere vid kyrkostallarne och höjt mot skyarne ett unisont
»uff-uff-uffui!», när Skrikebomännen nalkats. Och dessa ha heller
inte varit sena att knäcka till med sitt »bä-ä-äh!» så att luften
skakats därvid.
Lifvadt har det varit för oss andra att höra därpå, men inte
har det där bölandet egentligen utgjort något passande slut på
gudstjänsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
