Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, på det viset ha dessa byamän hushållat med livarandra
i långliga tider alldeles som svensken och norrbaggen.
Men en maj blef det liksom ett slags vapenstillestånd dem
emellan. Det hampade sig nämligen som så, att Karl Johan, som
är den mäktigaste storgubben i Hamra, hade en son, hvilken blef
alldeles vild efter Magnussons tös i Skrikebo. Ty kärleken är
oregerlig och underlig och låter inte styra sig på något sätt
eller vis.
Karl Johan sa’ visserligen gång på gång till pojken, att han
skulle hålla sig med sina kärleksaffärer inom sin egen by och
inte sprattla efter töser inom fiendens läger. Men pojken blef
allt besattare.
Och Magnusson förmanade sin flicka och vaktade henne det
bästa han kunde, men hon blef endast mer och mer bångstyrig.
Och till sist gick det så långt, att, de unga plockade tillsammans
hvar sina smågrejor, läto järnbanda koffertar samt togo ut attest
till Amerika.
Då fingo gubbarne lof att gifva med sig, och Karl Johan
och Magnusson gingo tillhopa, utan att bräka och ruffa åt
hvarandra, för att styra och ställa åt barnen.
— En ska’ få se att Greta i Skrikebo blir en ny slags
Fridkulla! menade vi i hela socknen.
Sen gick allt sin gilla gång, och eftersom alla Ilamraborna
voro släkt med Karl Johans, och Magnusson besläktad med hela
Skrikebo, så skulle det ju bli liksom släktskap mellan byalagen
i sin helhet. Fördenskull blef det frid, och orden »gris» och »get»
nämndes just inte vidare.
Så kommo Karl Johan och Magnusson en afton tillhopa nere
hos landtliandlarn, den räfven, för att få litet skrifvet och
ord-nadt på grund af det förestående äktenskapet, och där spände
de, gubevars, till att dricka vin och öl inne i bodkammaren så
att det stod härliga till.
Handlarn langade in den ena flaskan efter den andra, och
gubbarne vordo om en stund både rörda och andäktiga, särskildt
Magnusson, som är mera blödig utaf sig. Han grät och gjorde
ett ljufveligt tal om försoning och vänskap, och efter talet knäckte
bägge gubbarne till att sjunga psalmverser, som voro lämpliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
