- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
630

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ocli sen förlustade sig gubbarne ytterligare, så att när de
framåt kvällen skulle ut genom den mörka boden, voro de så
pass, att Magnusson kom på hufvudet i en silltunna, åt hvilket
elände Karl Johan kom i sådant grin, att han inte visste till sig
förrän han satt i sirapsbaljan.

Men hur det var kommo de lielbrägda hem.

Cirka åtta da’r efteråt tog Karl Johan, efter det han fått en
breflapp från sta’n, sitt stora spanska rör i näfven och gaf sig
i väg till grannbyn. Hvad som gick åt honom visste ingen. Men
de, som mötte honom, tyckte, att lian såg blek ut, och inte
hälsade han heller på folk.

Ett par bösshåll från Skrikebo fick han se Magnusson komma
sig till möte, likaledes med käpp i näfven.

När gubbarne fingo syn på hvarandra stannade de bägge två.

— Uff-uff-ufFui! grymtade Karl Johan.

— Bä-ä-äh! Ditt le’a lif! b räkad e Magnusson. Och när de
blifvit hesa och icke orkade ruffa och bräka längre, gingo de löst
på hvarandra med käpparne.

— Ja’ ska’ ge dej för att förfalska namn i banken! röt
Karl Johan.

— Och ja’ ska’ lära dej att stjäla åtta hundra kronor
på växel! Din tjuf! Där setta många på Långholmen för
mindre! skrek Magnusson.

Och gubbarne foro till en början på hvarandra med
käpparne, men se’n togo de till näfvarne och luggades och klöstes,
så att det var en sann glädje däråt. De skreko och väsnades,
så att hela Skrikebo by genljöd af deras vrål. Men så arga
voro de och så ilsket hade de huggit tag i hvarandra, att det
var nära nog omöjligt att skilja dem åt.

— Han ä’ en förfalskare! pustade den ene.

— Kör efter länsmannen, för han ä’ en tjuf! stammade den
andre. Och folket kunde inte begripa livad som satte åt de båda
gubbarne.

Så togo de fram hvar sitt notifikationsbref från banken.

— Här ska’ ni få se hvad han går för! sa’ Karl Johan.

— Titta här, go’ vänner, ska’ ni få se, hur han förfalskar,
värre än en herreman! hånade Magnusson och höll fram sitt bref.

Hvarken folket eller de bägge agerande gubbarne kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0632.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free