- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
632

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett mjölkvällingsdrama.

Kommunalnämndsordföranden herr Sven Petter Karlsson i
Rinkaby, hvilken i våra dagar ser så allvarsam och förfärlig ut,
som om icke endast Rinkaby kommuns utan hela världsalltets väl
och ve . berodde på honom, har en gång varit ung och tisslat
tosingaforor med töser, han som andra. Ty fastän det nu icke
finns stort annat än kommunalförfattningar, fyrktalslängder och
gamla stämmobeslut i skallen på’n, så har där likväl tumlat 0111
kärleksgriller i det hufvudet, när det en gång inte var så
viktigt och grådaskigt eller på hjässan så kalt som det nu är.

En gång under Sven Petter Karlssons ungdomstid hände
det honom en kväll, när han med några supar innanför västen
återvände från en auktion, att han råkade Ulla i Fårakull ute
på vägen.

På den tiden var inte Ulla så värst illa funtad, hon heller,
fast hon var klent klädd och endast en fattig torparflicka.

Ett bra kösseverk hade hon likaväl, men aldrig hade det
hörts något stolligt eller dåligt 0111 henne. Tvärtom hette det,
att hon hade en »svag och klen natur» och att hon var så blyg
och enfaldig, att hon skiftade hy och darrade i kroppen, så ofta
en karl tittade åt henne.

Eftersom nu unge Sven Petter var ett grand lifvad, och
vägen var enslig, när de träffades den kvällen, tog han sig i yrseln
för att vänslas med flicksjåtan, klappa henne och prata och
regera, så att Ulla i sin oskuld och ovana vid pojkafasoner fick
alldeles fullt och bergfast för sig, att han ovillkorligen ville gifta
sig med henne.

Och det vill, gunås, icke mycket till, innan en sådan tro
går in i en flicka och åvägabringar förunderliga verkningar i
henne. Om de lika kvickt kunde bringas att tro på skriften och
rätta sig efter den, vore här inte så många ledsamheter till i
världen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0634.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free