Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slängde hon en full slef af den skållheta vällingen midt i synen på’n,
så att han tumlade bort emot väggen och vrålade som en tjur.
De andra karlarne hunno heller inte sansa sig, förrän hvar
och en af dem också fick sin fulla slef välling öfver hufvud och
ansikte, ty i sin galenskap slängde hon välling så kvickt som en
blixt och mycket fortare än en vettig människa skulle kunna
slänga välling i synen på fölle. Och en vettig människa skulle
heller inte kunnat råka så rätt som hon gjorde.
Smack, smack, smack, lät det i ansiktena på dem. Det
immade och rök och osade vidbrändt erbarmligt, och
kommunal-nämndsledamöterna rusade ut på marken och skrålade, så att
det hördes fram till kyrkobyn.
Ett sådant elände hade man då väl aldrig hört talas om förr
i någon socken. Hela kommunalnämnden skållad på en gång!
Och detta till på köpet utaf mjölkvälling, som ska’ vara nästan
det djädrigaste en människa kan skålla sig af. Därtill var
vällingen tjock och behöll hettan länge i sig, så att när de stackars
karlarne sökte torka sig i synen, följde skinnet med och blef
sittande i tjocka hvita flankar på deras tröjärmar.
Månntro, det var en fasans och en hjärtslitande syn
byamännen i Rinkaby fingo skåda, när ledamöterna i nämnden vid
middagstiden vände åter från sin syneförrättning, röda som
nykokta kräftor och flådda i ansiktena.
Man kan tro, att det gjorde ondt och att de måste illgrömma
sig, och ju mer de illgrömmade sig, ju värre gjorde det, förstås.
Det var hjärtskärande att se dem.
— Hva’ i himlens namn ha’ I råkat ut för slags djäfvulstyg?
skriade folket.
— Mjölkavälling, stönade kommunalnämnden och vred sig,
ty det gjorde förstås smärta, när de skulle tala och sätta
käkarne i gång.
En Guds lycka var, att barnmorskan kom dit i detsamma,
ty hon begrep, hvad de ledo utaf.
— Vi få lof vira in deras hufvuden i rårifna potater och det
i rappet! ordinerade hon.
Och där kommo fram rifjärn och där refs potater i Rinkaby,
så att det yrde efter’et och inom kort hade hvarje
kommunal-nämndsledamot ett 6 tum tjockt lager af rått potatismos och två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
