Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Girig som ban var, gnodde och slet han som ett kreatur. Det
var en småsak för honom att under natten efter dagsarbetets slut
vid skenet af en talgdank i köket skräda upp ett lass skaklor eller
annat virke och i otian köra i väg med detsamma en hel mil till
stationen och sälja det samt återkomma hem, innan hustru och dräng
stigit upp.
Vid sådana tillfällen hände det, att han kundé komma helt
oförhappandes och finna hustrun om halsen på tjänaren.
Hans hem blef därför redan från början som ett sannskyldigt
helvete.
Knappt hade han, som sagdt, satt fotterna under eget bord, förrän
hans hjärtlöshet mot fadern sköt upp och bar frukt.
Men det skulle blifva ändå värre för honom.
Det växte visserligen rikedom i Grälebo, men där växte ock upp
söner, ett riktigt ormyngel. Det gick väl an så länge de voro små
och Olle kunde stuka dem med stryk. Men i den mån de blefvo
vuxna, tilltog eländet för fadern. Och nu till sist hafva de i kompani
med modern börjat behandla Olle nästan värre än han en gång
uppträdde emot sin far.
Sannerligen, han har fått sin skäppa full.
Olle unnade en gång icke maten åt sin far. Nu köra honom
hans egna barn bort från hans eget bord. I en vrå ute i köket
kastas det till honom några af de smulor, som sönerna lämna.
Ibland kan det hända, alt gubbstackarn glömmer sig och sätter
sig till det bord, modern dukar åt sönerna inne i stugan. När dessa
få se sådant, gå de i bästa fall inte in, utan vända och gå ut tills
gubben ätit från sig. Han är för simpel att sitta nära dem. Eller
rusa de in i stugan och taga fram piglockor och säga:
— Nu ska’ du få äta ve’ musik, gubbsatan! Och så spela oeh
skråla och hoppa de, så alt gubben måste gå sin väg.
— Hibihil Nu ä’ ni loseta pojkar. Men dä’ ä’ i alla fall rätt,
för hvad har gubben ve’ matbordet å göra! skrattar modern vid
sådana tillfällen oeh gillar sönernas beteende.
Tager Olle någon yxa eller spade och vill göra något, rycka
sönerna verktyget ur hans händer.
— Dra’ åt häcklefjäll, gubbusling. Du duger ingenting till, utan
bara fördärfvar det som är! håna de. De unna honom icke ens
arbetets förströelse. Och när han så ingenting kommer vid att göra,
skälla de för det.
— Du duger bara te å smälta gröt, men gör inte skäl för saltet
i’en! Hvarför lägger du dej inte ner och dör?
Måntro, måntro, det är allt trefligt att höra sådant utaf sina
barn.
En söndag ville Olle till kyrkan. Han kände kanske behof af
att. höra något Guds ord, han som eljest vecka ut och vecka in året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
