Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter riksdagsmannaval.
Den höst, som följer efter ett riksdagsmannaval, är vådligare och
mera nedstämmande för sinnet här ute å det s. k. bondlandet än
höstarne vanligen eljest pläga vara.
Ty då är det icke nog med, att det är så skumt och sorgesamt
ute i naturen, att himlen är så molndiger och regnfylld och alt
stormen suckar och stönar i jämmerlig ton kring våra knutar och väsnas
i vrede med våra väderflöjlar.
Ack, sådant hör ju, som man säger, till »årsens ti’», och i det
fallet ha’ vi väl ingenting annat att förvänta.
Men efter riksdagsmannaval ha’ höst och mörker och grusade
förhoppningar samtidigt trängt in och lägrat sig i många, många
förut så stolta och triumferande storgubbahjärtan här ute. Och detta
känns så tungt och sorgesamt.
Bara i det här länet gå då vanligen en hel hop, ja så där emel-
lan 4-9 och 50 stycken män och sucka i kapp med höstvinden. Och
dessa män skola i alla fall utgöra våra likaste och mest betrodda och
myndiga storgubbar. De tyna af och blekna, de ha’ ingen nattro,
utan ligga och vrida sig i vånda bredvid sina ömsom gråtande och
ömsom käxande käringar..
Deras nervsystem undergräfvas och ruineras och deras matlust
är så förstörd, att de inte ens titta åt kalfvadans eller pannkaka,
hvilket är ett förfärligt tidens tecken.
Flere af dem underhålla vid sådana tillfällen sina respektive lif
endast med kaffegök, och andra äro drifna till sådant raseri och så
stor sinnesfrånvaro, att de till och med skrifva utgjutelser i tidningarna,
något som ändå är det allra rysligaste.
— Men hva’ i all världens namn går då åt edra storgubbar?
Är det mjältbranden eller lungrötan eller fylloxeran, som kommer
öfver dem? frågar ni.
Ack, mina käraste, det är nog värre än så, Gu’ nåde oss
så visst.
Vanliga sjukdomar kunna motas undan, ty hvartill skulle vi
annars ha’ våra förträffliga provinsial- och distriktsläkare. Men alla
medicinska fakulteter och Karolinainstitut i universum kunna inte bota
dessa sjuklingar.
Ve ossl Ty jag kan nu först som sist rent ut säga hvad de lida utaf.
5. — Sällberg, Humoresker. K.
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
